Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Markus 15 Bible Online

Markus 15 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Markus 15

¹Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.

²Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.

³Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.

⁴Då frågade åter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.

⁵Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.

⁶Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.

⁷Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.

⁸Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.

⁹Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?

¹⁰Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.

¹¹Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.

¹²Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?

¹³Då ropade de åter: Korsfäst honom.

¹⁴Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.

¹⁵Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.

¹⁶Då hade krigsknektarna honom in uti Rådhuset, och kallade tillhopa hela skaran;

¹⁷Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;

¹⁸Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;

¹⁹Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och tillbådo honom.

²⁰Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.

²¹Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.

²²Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.

²³Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.

²⁴Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.

²⁵Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.

²⁶Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.

²⁷Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.

²⁸Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.

²⁹Och de, som gingo der framom, hädde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.

³⁰Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.

³¹Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de Skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.

³²Christus, Israels Konung, stige nu neder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmädde honom ock.

³³Och i sjette timman vardt ett mörker öfver allt landet, till nionde timman.

³⁴Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?

³⁵Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.

³⁶Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.

³⁷Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

³⁸Och förlåten i templet remnade i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.

³⁹Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.

⁴⁰Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.

⁴¹Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.

⁴²Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,

⁴³Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.

⁴⁴Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han länge sedan död var.

⁴⁵Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.

⁴⁶Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.

⁴⁷Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.