Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Markus 2 Bible Online

Markus 2 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Markus 2

¹Och efter några dagar gick han åter in i Capernaum; och det spordes, att han var i huset.

²Och straxt församlades der månge, så att de icke rum hade, icke heller utanför dörrene; och han hade tal för dem.

³Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen var af fyra.

⁴Och då de icke kunde komma till honom, för folkets skull, refvo de taket på huset, der han var; och gjorde ett hål på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg.

⁵När Jesus såg deras tro, sade han till den borttagna: Min son, dina synder vare dig förlåtna.

⁶Så voro der någre utaf de Skriftlärde sittande, som tänkte i sin hjerta:

⁷Hvi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud?

⁸Och straxt Jesus förnam det i sinom anda, att de sådant tänkte vid sig sjelfva, sade han till dem: Hvi tänken I sådant i edor hjerta?

⁹Hvilket är lättare säga till den borttagna: Dina synder vare dig förlåtna; eller säga: Statt upp, och tag dina säng och gack?

¹⁰Men på det I skolen veta, att menniskones Son hafver magt på jordene förlåta synder, sade han till den borttagna:

¹¹Dig säger jag: Statt upp; tag dina säng, och gack i ditt hus.

¹²Och straxt stod han upp, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så att alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge vi aldrig.

¹³Och han gick åter ut till hafvet; och allt folket kom till honom, och han lärde dem.

¹⁴Och då Jesus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes vid tullen, och sade till honom: Följ mig. Och han stod upp, och följde honom.

¹⁵Och det begaf sig, då han satt till bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare till bords med Jesu och hans Lärjungar; ty de voro månge, som hade följt honom.

¹⁶Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, att han åt med de Publicaner och syndare, sade de till hans Lärjungar: Hvi äter och dricker han med Publicaner och syndare?

¹⁷När Jesus det hörde, sade han till dem: De der helbregda äro, behöfva icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen till att kalla de rättfärdiga, utan syndare, till bättring.

¹⁸Och Johannis lärjungar och de Phariseers fastade mycket; och de kommo, och sade till honom: Hvi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet?

¹⁹Sade Jesus till dem: Bröllopsfolket, kunna de fasta, så länge brudgummen är med dem? Så länge de hafva brudgummen när sig, kunna de icke fasta.

²⁰Men de dagar skola komma, att brudgummen skall varda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar.

²¹Och ingen sömmar en klut af nytt kläde på gammalt kläde; förty han rifver dock det nya stycket ifrå det gamla, och hålet varder värre.

²²Och ingen låter nytt vin i gamla flaskor; annars slår det nya vinet flaskorna sönder, och vinet spilles ut, och flaskorna förderfvas; utan nytt vin skall man låta i nya flaskor.

²³Och det begaf sig, att han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, vid de gingo, taga af axen.

²⁴Och de Phariseer sade till honom: Si, hvi göra de om Sabbathen det som icke lofligit är?

²⁵Då sade han till dem: Hafven I aldrig läsit, hvad David gjorde, då honom omträngde, och var hungrig, han och de der med honom voro?

²⁶Huru han gick in i Guds hus, under den öfversta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hvilka ingom voro loflige äta, utan Prestomen; och gaf desslikes dem som med honom voro.

²⁷Och han sade till dem: Sabbathen är gjord för menniskones skull, och icke menniskan för Sabbathens skull.

²⁸Så är nu menniskones Son en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.