Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Lukas 1 Bible Online

Lukas 1 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Lukas 1

¹Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;

²Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;

³Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;

⁴Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.

⁵Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.

⁶De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.

⁷Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.

⁸Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,

⁹Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;

¹⁰Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.

¹¹Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.

¹²Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.

¹³Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.

¹⁴Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;

¹⁵Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;

¹⁶Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.

¹⁷Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.

¹⁸Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

¹⁹Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.

²⁰Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.

²¹Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.

²²Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.

²³Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.

²⁴Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:

²⁵Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

²⁶Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;

²⁷Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.

²⁸Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.

²⁹Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.

³⁰Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.

³¹Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.

³²Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;

³³Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara.

³⁴Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.

³⁵Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.

³⁶Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;

³⁷Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

³⁸Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.

³⁹Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

⁴⁰Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.

⁴¹Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;

⁴²Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.

⁴³Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?

⁴⁴Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.

⁴⁵Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.

⁴⁶Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;

⁴⁷Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

⁴⁸Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.

⁴⁹Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;

⁵⁰Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.

⁵¹Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

⁵²De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.

⁵³De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.

⁵⁴Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;

⁵⁵Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid.

⁵⁶Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

⁵⁷Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.

⁵⁸Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

⁵⁹Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

⁶⁰Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

⁶¹Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.

⁶²Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.

⁶³Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

⁶⁴Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.

⁶⁵Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.

⁶⁶Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.

⁶⁷Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:

⁶⁸Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;

⁶⁹Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;

⁷⁰Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun;

⁷¹Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;

⁷²Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;

⁷³Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;

⁷⁴Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

⁷⁵I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.

⁷⁶Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;

⁷⁷Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;

⁷⁸Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;

⁷⁹Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.

⁸⁰Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.