Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Lukas 10 Bible Online

Lukas 10 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Lukas 10

¹Sedan skickade Herren andra sjutio; och sände två och två framför sig, i alla städer och rum, dit han komma ville;

²Och sade till dem: Säden är stor, men arbetarena äro få; beder fördenskull sädenes Herra, att han utsänder arbetare i sina säd.

³Går; si, jag sänder eder såsom lamb ibland ulfvar.

⁴Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor; och helser ingen i vägen.

⁵Uti hvad hus I kommen, säger först: Frid vare desso huse.

⁶Och om der någor är fridsens barn, så skall eder frid blifva på honom; hvar ock icke, så kommer han till eder igen.

⁷Uti det samma hus blifver, äter och dricker hvad eder föresätts; ty arbetaren är sin lön värd. Går icke utu hus i hus.

⁸Och uti hvad stad I kommen, och de anamma eder, äter hvad eder föresätts;

⁹Och görer de sjuka helbregda, som der äro, och säger till dem: Guds rike är kommet hardt när eder.

¹⁰Uti hvad stad I kommen, och de icke anamma eder, så går ut på hans gator och säger:

¹¹Det stoft, som lådde vid oss af edar stad, skake vi af på eder; dock skolen I veta, att Guds rike var kommet hardt när eder.

¹²Jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom.

¹³Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, länge sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring.

¹⁴Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på domenom än eder.

¹⁵Och du, Capernaum, som upphäfven äst allt intill himmelen, du skall nedstört varda till helvete.

¹⁶Hvilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig; men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sändt hafver.

¹⁷Men de sjutio kommo igen med glädje, och sade: Herre, djeflarna äro oss ock underdånige i ditt Namn.

¹⁸Då sade han till dem: Jag såg Satanam falla af himmelen, såsom en ljungeld.

¹⁹Si, jag hafver gifvit eder magt att trampa på ormar och scorpioner, och öfver all fiendans kraft; och eder skall intet varda skadandes.

²⁰Dock fröjder eder icke deraf, att andarna äro eder underdånige; utan fröjder eder, att edor namn äro skrifven i himmelen.

²¹I samma stundene fröjdade sig Jesus i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta fördolt för de visa och kloka, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga; ja, Fader; ty så hafver varit behageligit för dig.

²²All ting äro mig antvardad af minom Fader; och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen och den som Sonen vill det uppenbara.

²³Och han vände sig om till sina Lärjungar afsides, och sade: Salig äro de ögon, som se det I sen.

²⁴Ty jag säger eder: Månge Propheter och Konungar åstundade se det I sen, och fingo dock icke set; och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

²⁵Och si, en lagklok stod upp, och frestade honom, sägandes: Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?

²⁶Då sade han till honom: Hvad är skrifvet i lagen? Huru läs du?

²⁷Svarade han, och sade: Du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af alla dina krafter, och af allom dinom håg; och din nästa, såsom dig sjelf.

²⁸Då sade han till honom: Rätteliga svarade du; gör det, så får du lefva.

²⁹Då ville han göra sig sjelfvan rättfärdigan, och sade till Jesum: Hvilken är då min näste?

³⁰Då svarade Jesus, och sade: En man for ned af Jerusalem till Jericho, och kom i röfvarehänder; och de klädde af honom, och sargade honom, och gingo dädan, och läto honom ligga halfdödan.

³¹Så hände sig, att en Prest for neder åt samma vägen; och då han fick se honom, gick han framom honom.

³²Sammalunda ock en Levit, då han kom till det samma rummet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan framom honom.

³³Men en Samaritan reste samma vägen, och kom till honom; och när han såg honom, varkunnade han sig öfver honom;

³⁴Och gick till, och förband hans sår, och göt der oljo och vin in; och laden på sin ök, och förde honom till herberget, och skötte honom.

³⁵Den andra dagen for han dädan, och tog fram två penningar, och gaf värdenom, och sade till honom: Sköt honom; och hvad du mer kostar på honom, vill jag betala dig, när jag kommer igen.

³⁶Hvilken af dessa tre synes dig nu hafva varit hans näste, som för röfvarena kommen var?

³⁷Sade han: Den som beviste honom barmhertighet. Då sade Jesus till honom: Gack, och gör du sammaledes.

³⁸Men det begaf sig, då de vandrade, gick han uti en liten stad; och en qvinna, benämnd Martha, undfick honom uti sitt hus.

³⁹Och hon hade en syster, benämnd Maria; hon satte sig vid Jesu fötter, och hörde hans ord.

⁴⁰Men Martha bekymrades med idkelig tjenst. Hon gick fram, och sade: Herre, sköter du intet derom, att min syster låter mig tjena allena? Så säg henne nu, att hon hjelper mig.

⁴¹Svarade Jesus, och sade till henne: Martha, Martha, du hafver omsorg och bekymmer om mångahanda;

⁴²Men ett är nödtorftigt; Maria hafver utkorat den goda delen, hvilken henne icke skall ifråtagas.