Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Lukas 13 Bible Online

Lukas 13 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Lukas 13

¹På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.

²Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?

³Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.

⁴Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?

⁵Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.

⁶Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.

⁷Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?

⁸Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;

⁹Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.

¹⁰Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.

¹¹Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.

¹²När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.

¹³Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.

¹⁴Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.

¹⁵Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?

¹⁶Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?

¹⁷Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.

¹⁸Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?

¹⁹Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.

²⁰Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?

²¹Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.

²²Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.

²³Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:

²⁴Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.

²⁵Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;

²⁶Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.

²⁷Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.

²⁸Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.

²⁹Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.

³⁰Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.

³¹Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.

³²Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.

³³Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.

³⁴Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?

³⁵Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.