Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Lukas 4 Bible Online

Lukas 4 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Lukas 4

¹Sedan gick Jesus ifrå Jordan igen, full med den Helga Anda, och vardt hafder af Andanom uti öknena;

²Och frestades i fyratio dagar af djefvulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade voro, sedan hungrade honom.

³Då sade djefvulen till honom: Äst du Guds Son, så säg till denna stenen, att han varder bröd.

⁴Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är skrifvet: Menniskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett Guds ord.

⁵Och djefvulen hade honom på ett högt berg, och viste honom all rike i verldene, uti ett ögnablick.

⁶Och djefvulen sade till honom: Dig vill jag gifva all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifven, och hvem jag vill, gifver jag dem.

⁷Vill du nu falla ned, och tillbedja mig, så skola de all höra dig till.

⁸Jesus svarade, och sade till honom: Gack bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifvet: Din Herra Gud skall du tillbedja, och honom allena skall du dyrka.

⁹Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom uppå tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.

¹⁰Ty det är skrifvet: Han skall befalla sina Änglar om dig; att de skola förvara dig;

¹¹Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.

¹²Då svarade Jesus, och sade till honom: Det är sagdt: Du skall icke fresta Herran din Gud.

¹³Och sedan djefvulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom till en tid.

¹⁴Och Jesus kom, genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.

¹⁵Och han lärde i deras Synagogor, och vardt prisad af allom.

¹⁶Och han kom till Nazareth, der han uppfödder var; och gick om Sabbathsdagen in i Synagogon, som hans sedvänja var, och stod upp, och ville läsa.

¹⁷Då vardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät upp bokena, fann han det rummet, der skrifvet står:

¹⁸Herrans Ande är öfver mig, derföre att han hafver smort mig; till att förkunna Evangelium dem fattigom hafver han sändt mig, till att läka de förkrossada hjerta; till att predika de fångar frihet, och dem blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;

¹⁹Till att predika Herrans behageliga år.

²⁰Sedan lade han boken tillhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i Synagogone vore, aktade på honom.

²¹Då begynte han till att säga till dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.

²²Och de båro honom alle vittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?

²³Då sade han till dem: Visserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfvan; huru stor ting hafve vi hört i Capernaum skedd vara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

²⁴Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.

²⁵Men jag säger eder i sanning: Många enkor voro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt var i tre år och sex månader, då stor hunger var öfver hela landet.

²⁶Och till ingen af dem vardt Elias sänd; utan till ena enko uti Sareptha Sidons.

²⁷Och månge spitelske voro i Israel, i Elisei Prophetens tid; och ingen af dem vardt ren gjord, förutan Naeman af Syrien.

²⁸Och alle, de i Synagogon voro, uppfylldes med vrede, då de detta hörde;

²⁹Och uppreste sig emot honom, och drefvo honom utu staden, och ledde honom ut öfverst på klinten af berget, der deras stad på byggder var, och ville stört honom der utföre;

³⁰Men han gick midt igenom dem sin väg.

³¹Och han kom ned till den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.

³²Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal var väldighet.

³³Och uti Synagogon var en menniska besatt med en oren djefvuls anda; och han ropade med höga röst,

³⁴Sägandes: Hej, hvad hafve vi med dig, Jesu Nazarene? Äst du kommen till att förderfva oss? Jag vet ho du äst, nämliga den Guds Helige.

³⁵Och Jesus näpste honom, sägandes: Var tyst, och gack ut af honom. Och djefvulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.

³⁶Och en förfärelse kom öfver dem alla; och de talade inbördes med hvarannan, sägande: Hvad skall detta vara? Ty han bjuder de orena andar med magt och väldighet, och de gå ut.

³⁷Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.

³⁸Då Jesus uppstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons svära betvingades med stora skälfvosot; då bådo de honom för henne.

³⁹Och han trädde in till henne, och näpste skälfvone; och skälfvan öfvergaf henne; och hon stod straxt upp, och tjente dem.

⁴⁰Då solen nedergick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom; och han lade händerna på hvar och en, och gjorde dem helbregda.

⁴¹Foro också djeflarna ut af mångom, ropade och sade: Du äst Christus, Guds Son; då näpste han dem, och stadde icke till att de skulle tala; ty de visste, att han var Christus.

⁴²Då dager vardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, att han icke skulle gå ifrå dem.

⁴³Då sade han till dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertill sänd.

⁴⁴Och han predikade uti de Synagogor i Galileen.