Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 13 Bible Online

Johannes 13 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 13

¹För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan;

²Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom;

³Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud;

⁴Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.

⁵Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.

⁶Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?

⁷Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.

⁸Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig.

⁹Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.

¹⁰Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.

¹¹Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.

¹²Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?

¹³I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.

¹⁴Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.

¹⁵Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.

¹⁶Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.

¹⁷Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.

¹⁸Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.

¹⁹Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.

²⁰Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.

²¹När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig.

²²Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade.

²³Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;

²⁴Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.

²⁵När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret?

²⁶Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;

²⁷Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart.

²⁸Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det.

²⁹Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något.

³⁰När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt.

³¹Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom.

³²Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom.

³³Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder.

³⁴Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes.

³⁵Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes.

³⁶Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa.

³⁷Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig.

³⁸Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.