Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 14 Bible Online

Johannes 14 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 14

¹Och han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig.

²I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum.

³Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara;

⁴Och hvart jag går, veten I, och vägen veten I.

⁵Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen?

⁶Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig.

⁷Känden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom.

⁸Philippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadren, så hafve vi nog.

⁹Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren?

¹⁰Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna.

¹¹Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull.

¹²Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag går till Fadren.

¹³Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom.

¹⁴Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra.

¹⁵Älsken I mig, så håller min bud.

¹⁶Och jag skall bedja Fadren, och han skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga;

¹⁷Sanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder.

¹⁸Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder.

¹⁹Än är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva.

²⁰På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.

²¹Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig.

²²Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene?

²³Svarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom.

²⁴Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.

²⁵Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder.

²⁶Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver.

²⁷Friden låter jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes.

²⁸I hörden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag.

²⁹Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är.

³⁰Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet.

³¹Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.