Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 15 Bible Online

Johannes 15 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 15

¹Jag är ett sant vinträ, och min Fader är en vingårdsman.

²Hvar och en gren i mig, som icke bär frukt, den tager han bort; och hvar och en, som bär frukt, den rensar han, att han mer frukt bära skall.

³Nu ären I rene, för det tals skull, som jag hafver talat med eder.

⁴Blifver i mig, och jag i eder; såsom grenen kan icke bära frukt af sig sjelf, med mindre han blifver i vinträt, så kunnen icke heller I, utan I blifven i mig.

⁵Jag är vinträt, I ären grenarna; den som blifver i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt; ty mig förutan kunnen I intet göra.

⁶Hvilken som icke blifver i mig, han skall bortkastas, såsom en gren, och förtorkas; och man binder dem samman, och kastar i elden, och de brinna.

⁷Om I blifven i mig, och min ord blifva i eder, allt det I viljen, mågen I bedas, och det skall ske eder.

⁸Derutinnan är min Fader prisad, att I bären mycken frukt, och varden mine Lärjungar.

⁹Såsom Fadren hafver älskat mig, så hafver jag ock älskat eder; blifver i min kärlek.

¹⁰Om I hållen min bud, så blifven I i minom kärlek; såsom ock jag hafver hållit mins Faders bud, och blifver i hans kärlek.

¹¹Detta hafver jag talat till eder, att min glädje skall blifva i eder, och edor glädje fullkommen varda.

¹²Detta är mitt bud, att I skolen älska eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder.

¹³Ingen hafver större kärlek, än att en låter sitt lif för sina vänner.

¹⁴I ären mine vänner, om I gören hvad jag bjuder eder.

¹⁵Härefter säger jag icke, att I ären tjenare, ty tjenaren vet icke hvad hans herre gör; men vänner hafver jag kallat eder, ty allt det jag hafver hört af minom Fader, hafver jag kungjort eder.

¹⁶I hafven icke utkorat mig; men jag hafver utkorat eder, och tillskickat eder, att I skolen gå, och göra frukt, och edor frukt skall blifva; på det att hvad I bedjen Fadren i mitt Namn, det skall han gifva eder.

¹⁷Detta bjuder jag eder, att I älsken eder inbördes.

¹⁸Om verlden hatar eder, så veter, att hon hafver hatat mig förr än eder.

¹⁹Voren I af verldene, så älskade verlden det hennes vore; men efter det I icke ären af verldene, utan jag hafver eder utvalt ifrå verldene, derföre hatar verlden eder.

²⁰Kommer ihåg min ord, som jag hafver sagt eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; hafva de förföljt mig, så skola de ock förfölja eder; hafva de hållit min ord, så varda de ock hållande edor.

²¹Men allt detta skola de göra eder för mitt Namns skull; ty de känna icke honom, som mig sändt hafver.

²²Hade jag icke kommit, och talat med dem, så hade de icke synd; men nu hafva de ingen ursäkt för sina synd.

²³Den mig hatar, han hatar ock min Fader.

²⁴Hade jag icke gjort de gerningar ibland dem, som ingen annar gjort hafver, så hade de icke synd; men nu hafva de sett det, och hata dock både mig och min Fader.

²⁵Dock är det skedt, att det talet fullkomnas skall, som i deras lag skrifvet är: De hafva hatat mig utan sak.

²⁶Men när Hugsvalaren kommer, den jag skall sända eder af Fadrenom, sanningenes Ande, som utgår af Fadrenom, han skall bära vittnesbörd om mig.

²⁷I skolen ock desslikes vittna; ty I hafven varit med mig af begynnelsen.