Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 3 Bible Online

Johannes 3 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 3

¹Och var en man af de Phariseer, som het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.

²Han kom till Jesum om nattena, och sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst kommen af Gudi för en lärare; ty ingen kan göra de tecken, som du gör, utan Gud är med honom.

³Jesus svarade, och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en blifver född på nytt, kan han icke se Guds rike.

⁴Då sade Nicodemus till honom: Huru kan en menniska födas, när hon är gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins moders lif, och födas?

⁵Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan en varder född af vatten och Andanom, kan han icke ingå i Guds rike.

⁶Det som är födt af kött, det är kött; och det som är födt af Andanom, det är Ande.

⁷Förundra icke, att jag sade dig, att I måsten födas på nytt.

⁸Vädret blås hvart det vill, och du hörer dess röst; och du vetst icke hvadan det kommer, eller hvart det fart alltså är hvar och en, som af Andanom född är.

⁹Nicodemus svarade, och sade till honom: Huru kan detta ske?

¹⁰Jesus svarade, och sade till honom: Äst du en mästare i Israel, och vetst icke detta?

¹¹Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I icke.

¹²Tron I icke, när jag säger eder om jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag säger eder om himmelsk ting?

¹³Och ingen far upp i himmelen, utan den som for neder af himmelen, menniskones Son, som är i himmelen.

¹⁴Och såsom Moses upphöjde ormen i öknene, alltså måste ock menniskones Son varda upphöjd;

¹⁵På det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

¹⁶Ty så älskade Gud verldena, att han utgaf sin enda Son, på det att hvar och en, som tror på honom, skall icke förgås, utan få evinnerligit lif.

¹⁷Ty icke hafver Gud sändt sin Son i verldena, att han skall döma verldena; utan på det att verlden skall varda salig genom honom.

¹⁸Hvilken som tror på honom, han varder icke dömd; men hvilken som icke tror, han är redo dömd, efter det han icke trodde i Guds enda Sons Namn.

¹⁹Men detta är domen, att Ljuset är kommet i verldena, och menniskorna älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras gerningar voro onda.

²⁰Ty hvar och en, som illa gör, hatar ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans gerningar skola icke varda straffade;

²¹Men den som gör sanningena, han kommer till ljuset, att hans gerningar skola varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.

²²Derefter kom Jesus och hans Lärjungar i Judiska landet, och vistades der med dem, och döpte.

²³Döpte ock desslikes Johannes i Enon, hardt vid Salim; ty der var mycket vatten, och de kommo, och läto döpa sig.

²⁴Ty Johannes var icke än då kastad i häktelse.

²⁵Då kom upp ett spörsmål ibland Johannis lärjungar, samt med Judarna, om reningen;

²⁶Och kommo till Johannem, och sade till honom: Rabbi, den som var när dig på hinsidon Jordan, den du vittnade om, si, han döper, och alle komma till honom.

²⁷Johannes svarade, och sade: Menniskan kan intet taga, utan det varder henne gifvet af himmelen.

²⁸I ären sjelfve min vittne, att jag sade: Icke är jag Christus; utan jag är sänd för honom.

²⁹Den som brudena hafver, han är brudgummen; men brudgummens vän, som står och hörer honom, han fröjdar sig af brudgummens röst; denna min fröjd är nu fullbordad.

³⁰Honom bör växa till, och mig bör förminskas.

³¹Den som ofvanefter kommer, han är öfver alla; den af jordene är, han är af jord, och af jordene talar han; den af himmelen kommer, han är öfver alla.

³²Och det han hafver sett och hört, det vittnar han; och hans vittnesbörd anammar ingen.

³³Den som anammar hans vittnesbörd, han hafver beseglat, att Gud är sannfärdig.

³⁴Ty den Gud sändt hafver, han talar Guds ord; ty Gud gifver icke Andan efter mått.

³⁵Fadren älskar Sonen, och allt hafver han gifvit honom i händer.

³⁶Hvilken som tror Sonenom, han hafver evinnerligit lif; men den som icke tror Sonenom, han skall icke få se lifvet; utan Guds vrede blifver öfver honom.