Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 6 Bible Online

Johannes 6 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 6

¹Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

²Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

³Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

⁴Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

⁵Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?

⁶Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

⁷Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

⁸Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

⁹Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

¹⁰Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

¹¹Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

¹²Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.

¹³Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

¹⁴När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

¹⁵När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

¹⁶Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

¹⁷Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

¹⁸Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

¹⁹När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

²⁰Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.

²¹Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

²²Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

²³Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

²⁴När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

²⁵Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

²⁶Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

²⁷Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

²⁸Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

²⁹Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

³⁰Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

³¹Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

³²Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

³³Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

³⁴Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

³⁵Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

³⁶Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

³⁷Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

³⁸Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

³⁹Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

⁴⁰Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁴¹Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

⁴²Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?

⁴³Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder..

⁴⁴Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁴⁵Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

⁴⁶Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

⁴⁷Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

⁴⁸Jag är lifsens bröd.

⁴⁹Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

⁵⁰Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

⁵¹Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif.

⁵²Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

⁵³Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

⁵⁴Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

⁵⁵Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

⁵⁶Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

⁵⁷Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

⁵⁸Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

⁵⁹Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

⁶⁰Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?

⁶¹Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

⁶²Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

⁶³Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

⁶⁴Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

⁶⁵Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

⁶⁶Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

⁶⁷Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

⁶⁸Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

⁶⁹Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

⁷⁰Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

⁷¹Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.