Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Johannes 7 Bible Online

Johannes 7 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Johannes 7

¹Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.

²Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.

³Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.

⁴Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.

⁵Ty hans bröder trodde icke heller på honom.

⁶Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.

⁷Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.

⁸Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.

⁹Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.

¹⁰Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.

¹¹Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?

¹²Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.

¹³Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.

¹⁴Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.

¹⁵Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?

¹⁶Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,

¹⁷Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.

¹⁸Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.

¹⁹Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?

²⁰Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?

²¹Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.

²²Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.

²³Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?

²⁴Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.

²⁵Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?

²⁶Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?

²⁷Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.

²⁸Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.

²⁹Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.

³⁰Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.

³¹Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?

³²Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.

³³Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.

³⁴I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.

³⁵Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?

³⁶Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?

³⁷Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.

³⁸Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.

³⁹Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.

⁴⁰Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.

⁴¹En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?

⁴²Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?

⁴³Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.

⁴⁴Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.

⁴⁵Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?

⁴⁶Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.

⁴⁷Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?

⁴⁸Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?

⁴⁹Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.

⁵⁰Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:

⁵¹Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?

⁵²Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.

⁵³Och så gick hvar och en hem till sitt.