Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Apostlagärningarna 8 Bible Online

Apostlagärningarna 8 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Apostlagärningarna 8

¹Och Saulus hade samtyckt hans död. Men på samma tid vardt en stor förföljelse emot den församling, som var i Jerusalem; och de vordo alle förströdde omkring i Judee land, och i Samarien, förutan Apostlarna.

²Och någre gudfruktige män skötte Stephanum, och hade stor gråt öfver honom.

³Men Saulus tog till att föröda församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och qvinnor, och lät sätta dem i fängelse.

⁴Men de som förströdde voro, foro omkring och predikade ordet.

⁵Och Philippus kom ned uti en stad i Samarien, och predikade för dem om Christo.

⁶Men folket gåfvo akt uppå hvad Philippus sade; hörandes endrägteliga, och seendes de tecken, som han gjorde;

⁷Ty de orene andar foro ut af mångom, som med dem besatte voro, ropande med höga röst; och månge borttagne och ofärdige vordo helbregda.

⁸Och i den staden vardt stor glädje.

⁹Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan.

¹⁰Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är.

¹¹Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom.

¹²När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte.

¹³Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga.

¹⁴Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem.

¹⁵När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.

¹⁶Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn.

¹⁷Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.

¹⁸När Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar,

¹⁹Sägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.

²⁰Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar.

²¹Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi.

²²Derföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda;

²³Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet.

²⁴Då svarade Simon, och sade: Beder I Herran för mig, att mig intet öfvergår af det I saden.

²⁵Och sedan de hade betygat, och talat Herrans ord, vände de om igen åt Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien.

²⁶Men Herrans Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söderut, den vägen, som löper nederåt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är.

²⁷Så stod han upp, och gick. Och si, en Ethiopisk man, en kamererare, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopien, hvilken hon hade satt öfver alla sina håfvor; han var kommen till Jerusalem, der att tillbedja;

²⁸Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaias.

²⁹Då sade Anden till Philippus: Gack fram, och gif dig intill denna vagnen.

³⁰Då lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår du ock hvad du läs?

³¹Då sade han: Huru skulle jag förståt, utan mig någor vistet? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig.

³²Och det han las i Skriftene var detta: Såsom ett får vardt han ledder till att slagtas, och såsom ett lamb är tyst för honom, som klipper det, så hafver han icke öppnat sin mun.

³³I hans förnedring är hans dom borttagen; men ho kan uttala hans lifslängd? Ty hans lif är borttaget af jordene.

³⁴Då svarade kamereraren Philippo, och sade: Jag beder dig, om hvem hafver Propheten detta sagt, om sig, eller om någon annan?

³⁵Då öppnade Philippus sin mun, och begynte af denna Skriftene predika Evangelium för honom om Jesu.

³⁶Och vid de foro framåt vägen, kommo de till ett vatten; och kamereraren sade: Si, vattnet; hvad hindrar, att jag icke döpes?

³⁷Då sade Philippus: Om du tror af allt hjerta, så må det väl ske. Han svarade, och sade: Jag tror Jesum Christum vara Guds Son.

³⁸Och han lät hålla vagnen; och de stego ned i vattnet, både Philippus och kamereraren; och han döpte honom.

³⁹Och när de gingo upp utu vattnet, tog Herrans Ande Philippum bort, och kamereraren såg honom intet sedan; utan for sin väg, och var glad.

⁴⁰Och Philippus vardt funnen i Azot; och vandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, tilldess han kom till Cesarea.