Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Romarbrevet 10 Bible Online

Romarbrevet 10 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Romarbrevet 10

¹Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;

²Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.

³Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.

⁴Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.

⁵Moses skrifver om den rättfärdighet som kommer af lagen, att hvilken menniska som det gör, hon lefver deruti.

⁶Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.

⁷Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda.

⁸Men hvad säger (Skriften)? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.

⁹Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.

¹⁰Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig.

¹¹Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.

¹²Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.

¹³Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.

¹⁴Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?

¹⁵Och huru skola de predika, utan de varda sände? såsom skrifvet är: O! huru ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna, deras som godt förkunna.

¹⁶Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?

¹⁷Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.

¹⁸Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.

¹⁹Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.

²⁰Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jag är funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.

²¹Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.