Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Romarbrevet 12 Bible Online

Romarbrevet 12 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Romarbrevet 12

¹Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

²Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är.

³Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

⁴Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

⁵Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

⁶Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

⁷Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

⁸Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

⁹Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

¹⁰Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

¹¹Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

¹²Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

¹³Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

¹⁴Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

¹⁵Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

¹⁶Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

¹⁷Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

¹⁸Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

¹⁹Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter (Guds) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

²⁰Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

²¹Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.