Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 1 Korintierbrevet 12 Bible Online

1 Korintierbrevet 12 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

1 Korintierbrevet 12

¹Om de andeliga gåfvor vill jag, käre bröder, icke fördölja eder.

²I veten, att I hafven varit Hedningar, och gått till de stumma afgudar, efter som I förförde voren.

³Derföre gör jag eder vetterligit, att ingen förbannar Jesum, som genom Guds Anda talar; och ingen kan kalla Jesum en Herra, utan genom den Helga Anda.

⁴Gåfvorna äro mångahanda; men Anden är en.

⁵Och ämbeten äro mångahanda; men Herren är en.

⁶Och krafterna äro mångahanda; men Gud är en, som allt verkar i allom.

⁷Uti hvarjom och enom bevisa sig Andans gåfvor till gagns.

⁸Dem ena varder gifvet af Andanom tala om visdom; dem andra tala om förstånd, af samma Andanom;

⁹Enom androm tron, af samma Andanom; enom androm helbregda gåfva, af samma Andanom;

¹⁰Enom androm underlig ting göra; enom androm prophetia; enom androm åtskilja andar; enom androm mångahanda tungomål; enom androm tungomåls uttydelse.

¹¹Men allt detta verkar den samme ene Anden, delandes hvarjom sitt, såsom honom täckes.

¹²Ty såsom en lekamen är, och hafver dock många lemmar; men alle lemmar af en lekamen, ändock de äro månge, äro de dock en lekamen; sammalunda ock Christus.

¹³Ty vi äre uti enom Anda alle döpte till en lekamen, ehvad vi äre Judar eller Greker, tjenare eller frie; och hafve alle druckit till en Anda.

¹⁴Ty lekamen är icke en lem, utan månge,

¹⁵När nu foten ville säga: Jag är icke hand, derföre är jag icke af lekamenom; skulle han fördenskull icke vara af lekamenom?

¹⁶Och om örat ville säga: Jag är icke öga, derföre är jag icke af lekamenom; skulle det fördenskull icke vara af lekamenom?

¹⁷Om hele lekamen vore öga, hvar blefve då hörslen? Vore han aller hörsel, hvar blefve lukten?

¹⁸Men nu hafver Gud satt lemmarna hvar för sig särdeles uti lekamen, såsom han ville.

¹⁹Om nu alle lemmar vore en lem, hvar blefve då lekamen?

²⁰Men nu äro lemmarna månge, och lekamen är en.

²¹Ögat kan icke säga till handen: Jag behöfver dig intet; eller hufvudet till fötterna: Jag behöfver eder intet;

²²Utan mycket mer de kroppsens lemmar, som synas svagast vara, äro oss mest af nöden.

²³Och de vi hålle blygeliga vara, dem lägge vi mästa äron uppå; och de oss snöpliga synas, dem pryde vi aldramest.

²⁴Ty de, som dägeliga äro, behöfva intet; men Gud hafver så tillhopamängt lekamenen, och de lemmar, som något fattades, dess mer prydelse tillagt;

²⁵På det i lekamenen skall ingen skiljaktighet vara; utan alle lemmar skola den ene för den andra ens omsorg hafva.

²⁶Och om en lem lider något, så lida alle lemmarna med; och om en lem varder härliga hållen, så fröjda sig alle lemmarna med.

²⁷Men I ären Christi lekamen och lemmar, hvar efter sin del.

²⁸Och Gud hafver satt i församlingene först Apostlar, dernäst Propheter, sedan lärare, sedan kraftverkare, sedan helbregdo gåfvor, hjelpare, regerare, mångahanda tungomål.

²⁹Äro de alle Apostlar? Äro de alle Propheter? Äro de alle lärare? Äro de alle kraftverkare?

³⁰Hafva de alle helbregdo gåfvor? Tala de alle mång tungomål? Kunna de alle uttyda?

³¹Men farer efter de yppersta gåfvorna; och jag vill ännu visa eder en kosteligare väg.