Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 2 Korintierbrevet 11 Bible Online

2 Korintierbrevet 11 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

2 Korintierbrevet 11

¹Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl.

²Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru.

³Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo.

⁴Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto.

⁵Ty jag håller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro.

⁶Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder.

⁷Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön.

⁸Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente.

⁹Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig.

¹⁰Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar.

¹¹För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det.

¹²Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi;

¹³Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person.

¹⁴Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.

¹⁵Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar,

¹⁶Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock än såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig.

¹⁷Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse.

¹⁸Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig.

¹⁹Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise.

²⁰I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet.

²¹Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock.

²²De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock.

²³De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd.

²⁴Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre.

²⁵Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup.

²⁶Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder;

²⁷I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet;

²⁸Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar.

²⁹Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke?

³⁰Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet.

³¹Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger.

³²Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig;

³³Och jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer.