Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Efesierbrevet 4 Bible Online

Efesierbrevet 4 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Efesierbrevet 4

¹Så förmanar jag nu eder, jag fången i Herranom, att I vandren såsom tillbörligit är, i den kallelse, der I uti kallade ären;

²Med alla ödmjukhet och saktmodighet; med tålamod, unddragandes den ene den andra i kärlekenom;

³Vinnläggande eder att hålla Andans enhet genom fridsens band;

⁴En kropp, och en Ande, såsom I ock kallade ären uti ett edars kallelses hopp;

⁵En Herre, en tro, ett dop, en Gud, och allas våra Fader;

⁶Hvilken är öfver eder alla, genom eder alla, och i eder alla.

⁷Men hvarjom och enom af oss är gifven nåd, efter Christi gåfvos mått.

⁸Derföre säger han: Han är uppstigen i höjden, och hafver fört fängelset fånget, och hafver gifvit menniskomen gåfvor.

⁹Men det han uppfaren är, hvad är det annat än han for först härned, uti de nedersta jordenes rum?

¹⁰Den der nederfor, han är ock den der uppfor öfver alla himlar, på det han skulle all ting uppfylla.

¹¹Han hafver ock somliga satt till Apostlar, somliga till Propheter, somliga till Evangelister, somliga till herdar och lärare;

¹²Att de helige skola skickelige vara till ämbetsens verk, genom hvilket Christi lekamen må uppbyggd varda:

¹³Tilldess att vi alle kommom till ena tro, och Guds Sons kunskap, och vardom en fullkommen man, den der är uti Christi fullbordiga ålders mått;

¹⁴På det vi icke mer skolom vara barn, och låta oss beveka och omföras af allahanda lärdomsväder, genom menniskors skalkhet och illfundighet, med hvilka de falla till, att de måga bedraga oss.

¹⁵Men varom rättsinnige i kärlekenom, och växom till i all stycke i honom, som hufvudet är, Christus;

¹⁶Af hvilkom hele kroppen tillhopafogas, och en lem hänger intill den andra genom all ledamöten, der den ene tjenar dem andra, efter det verk som hvar lem hafver i sitt mått, och gör att kroppen växer sig sjelf till förbättring, genom kärleken.

¹⁷Så säger jag nu, och betygar det i Herranom, att I icke mer vandren såsom de andre Hedningar vandra, i deras sinnes fåfängelighet;

¹⁸Hvilkas förstånd förmörkradt är, och de bortkomne ifrå det lif som af Gudi är, genom den fåvitsko som i dem är, och genom deras hjertas blindhet;

¹⁹Hvilke, sedan de vordo förstockade, gåfvo de sig sjelfva uti otukt, till att bedrifva all orenlighet, samt med girighet.

²⁰Men I hafven icke så lärt Christum;

²¹Om I annars honom hört hafven, och uti honom lärde ären, huru ett rättsinnigt väsende är i Jesu.

²²Så lägger nu bort ifrån eder den gamla menniskan, der I förra med umgingen, hvilken genom lustar i villfarelse sig förderfvar;

²³Och förnyer eder i edar sinnes anda;

²⁴Och ikläder eder den nya menniskona, den efter Gud skapad är, i sannskyldiga rättfärdighet och helighet.

²⁵Derföre, lägger bort lögnen, och taler sanningen, hvar och en med sin nästa; efter vi ärom inbördes lemmar.

²⁶Vredgens och synder icke; låter icke solena gå ned öfver edra vrede.

²⁷Gifver ock icke lastarenom rum.

²⁸Den der stulit hafver, han stjäle icke mer; utan heldre arbete med sina händer det godt är; på det han något skall hafva dela med den som nödtorftig är.

²⁹Intet ohöfviskt tal gånge utaf edar mun; utan det nyttigt är till förbättring, der det behöfves; att det må dem, som det höra, till tacka vara.

³⁰Och bedröfver icke Guds Helga Anda, der I med beseglade ären till förlossningenes dag.

³¹All bitterhet och grymhet, och vrede, och rop, och hädelse vare långt ifrån eder, samt med alla ondsko.

³²Men varer inbördes till hvarannan vänlige, godhjertige; och förlåter den ene dem andra, såsom ock Gud genom Christum hafver förlåtit eder.