Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 2 Timoteusbrevetet 2 Bible Online

2 Timoteusbrevetet 2 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

2 Timoteusbrevetet 2

¹Så stärk dig nu, min son, genom nådena, som är i Christo Jesu.

²Och hvad du af mig hört hafver, genom mång vittne, det befalla trogna menniskor, som ock dugelige äro att lära andra.

³Lid och umgäll, såsom en god Jesu Christi stridsman.

⁴Ingen stridsman befattar sig med näringshandel; på det han skall täckas honom, som honom till en stridsman upptagit hafver.

⁵Hvar ock nu någor kämpar, han krönes icke, utan han redeliga kämpar.

⁶Åkermannen, som åkren brukar, honom bör först få af fruktene.

⁷Märk hvad jag säger; men Herren skall gifva dig i all ting förstånd.

⁸Tänk på Jesum Christum, som är uppstånden ifrå de döda, af Davids säd, efter mitt Evangelium;

⁹Uti hvilket jag bedröfvelse lider, intill bojor, såsom en ogerningsman; men Guds ord är icke bundet.

¹⁰Derföre lider jag det allt, för de utkoradas skull, att de skola ock få salighet i Christo Jesu, med eviga härlighet.

¹¹Det är ju ett fast ord: Dö vi med, så skole vi lefva med;

¹²Lide vi, så skole vi med regnera; om vi försake honom, så försakar ock han oss.

¹³Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast; han kan icke neka sig sjelf.

¹⁴Sådant förmana, och betyga för Herranom, att de icke träta om ord till ingen nytto, utan till att afvända dem som på höra.

¹⁵Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord.

¹⁶Men oandelig och onyttig ord kasta bort; ty det hjelper mycket till ogudaktighet;

¹⁷Och deras tal fräter omkring sig, såsom kräfvetan; ibland hvilka är Hymeneus och Philetus;

¹⁸De der om sanningen felat hafva, sägande uppståndelsen redan skedd vara; och hafva förvändt somliga menniskors tro.

¹⁹Men den faste Guds grund blifver ståndandes, och hafver detta insegel: Herren känner sina; och hvar och en som åkallar Christi Namn, gånge ifrå orättfärdighetene.

²⁰Men uti ett stort hus äro icke allenast gyldene och silffat, utan jemväl träfat och lerfat; och somlig till heder, och somlig till vanheder.

²¹Hvar nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett helgadt fat till heder, husherranom brukeligit, beredt till allt godt verk.

²²Fly ungdomsens lustar; men far efter rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som af rent hjerta åkalla Herran.

²³Men förkasta dåraktig och öfverdådig spörsmål, vetandes att de föda träto af sig.

²⁴Men Herrans tjenare skall icke vara trätosam, utan ljuflig vid hvar man, läraktig, den de onda lida kan;

²⁵Och med saktmodighet straffa dem som emotstå; om Gud en gång vill gifva dem bättring, till att förstå sanningen;

²⁶Och besinna sig ifrå djefvulens snaro, af hvilkom de fångne äro efter hans vilja.