Read Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 Jakobs brev 1 Bible Online

Jakobs brev 1 - Svenska Karl XII:s Bibel, 1873 bible

Jakobs brev 1

¹Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.

²Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;

³Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.

⁴Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.

⁵Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.

⁶Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.

⁷Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.

⁸En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.

⁹Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;

¹⁰Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.

¹¹Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.

¹²Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.

¹³Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;

¹⁴Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.

¹⁵Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.

¹⁶Farer icke ville, mine käre bröder.

¹⁷All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.

¹⁸Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.

¹⁹Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.

²⁰Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.

²¹Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.

²²Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.

²³Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;

²⁴Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.

²⁵Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.

²⁶Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.

²⁷Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.