Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) 1 Moseboken 41 Bible Online

1 Moseboken 41 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

1 Moseboken 41

¹En natt två år senare drömde farao att han stod på Nilens strand,

²när sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i vassen.

³Efter dem kom sju andra kor upp ur floden, fula och magra. De gick fram och ställde sig på stranden bredvid de feta korna.

⁴Sedan åt de magra korna upp de sju välmående och feta. Då vaknade farao.

⁵Snart somnade han om igen och hade ännu en dröm. Han såg sju sädesax på samma strå, välformade och fylliga.

⁶Sedan visade sig ytterligare sju ax komma fram, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.

⁷De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen. Då vaknade farao igen och förstod att det var en dröm.

⁸Följande morgon var han mycket orolig. Han kallade på alla trollkarlar och vise män i Egypten och berättade drömmarna för dem men ingen kunde uttyda dem för farao.

⁹Då yttrade sig kungens vinsmakare: ”Idag måste jag påminna om mina brott.

¹⁰För en tid sedan då farao var arg på oss tjänare satte farao mig och mästerbagaren i fängelse hos befälhavaren för livgardet.

¹¹En natt fick bagaren och jag var sin dröm och varje dröm hade sin särskilda betydelse.

¹²Vi berättade drömmarna för en ung hebré som var där med oss och var slav hos befälhavaren för livgardet och han berättade för oss vad drömmarna betydde.

¹³Allt inträffade precis som han hade sagt: jag återupprättades och fick tillbaka min ställning och den andre blev hängd.”

¹⁴Farao lät genast skicka efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan och efter att ha rakat sig och bytt kläder, kom han inför farao.

¹⁵”Jag hade en dröm i natt”, berättade farao för honom. ”Ingen kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar du får höra.”

¹⁶”Inte jag själv”, svarade Josef. ”Men Gud kan ge farao det önskade svaret.”

¹⁷Då berättade farao drömmen för honom: ”Jag stod på Nilflodens strand,

¹⁸när sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta i vassen.

¹⁹Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, eländiga, mycket magra och fula, ja, så eländiga djur har jag aldrig sett i hela Egyptens land.

²⁰Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,

²¹men efteråt kunde man inte se att de gjort det, för de var lika magra som förut. Sedan vaknade jag.

²²Därefter hade jag ännu en dröm och såg sju ax på ett strå, fylliga och vackra.

²³Efter dem växte det fram sju torra ax, tunna och förtorkade i östanvinden,

²⁴och de tunna axen svalde de sju fylliga. Jag berättade allt detta för mina trollkarlar men ingen av dem kunde säga vad det betydde.”

²⁵”Båda drömmarna betyder samma sak”, sa Josef till farao. ”Gud har talat om för farao vad han tänker göra.

²⁶De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder sju år. Båda drömmarna har samma betydelse.

²⁷De sju magra korna som kom upp efter dem, likaså de sju tunna och av östanvinden förtorkade axen, betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd.

²⁸Gud har precis som jag sa till farao visat farao vad han tänker göra.

²⁹De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.

³⁰Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Svälten blir så svår att man kommer att glömma bort välståndet som rådde i Egypten. Svälten kommer att ödelägga landet.

³¹Till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas helt eftersom hungersnöden blir så fruktansvärd.

³²Att farao fick två drömmar betyder att Gud har bestämt det och det kommer att ske snart.

³³Farao bör nu söka reda på en förståndig och vis man och sätta honom över Egyptens land.

³⁴Farao bör också utse tillsyningsmän över landet för att samla in en femtedel av all säd under de kommande sju välfärdsåren.

³⁵Låt dem samla in livsmedel under de kommande goda åren och lagra och förvara spannmål i städerna under faraos tillsyn.

³⁶Då kommer det att finnas tillräckligt att äta i Egyptens land när de sju årens svält kommer, så att landet inte går under genom hungersnöden.”

³⁷Josefs förslag togs väl emot av farao och hans tjänare.

³⁸Farao sa då till sina tjänare: ”Finns det någon som har Guds Ande[151] såsom denne man?”

³⁹Farao sa sedan till Josef: ”Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, finns det ingen som är förståndigare och visare än du.

⁴⁰Därför utser jag dig som ansvarig för hela mitt hov och hela mitt folk ska rätta sig efter dig. Bara tronen ska vara förbehållen mig.”

⁴¹Farao sa till Josef: ”Jag ger dig ansvaret för hela Egypten.”

⁴²Sedan tog farao av sig sin egen sigillring och satte den på Josefs finger, klädde honom i fina linnekläder och satte en guldkedja runt halsen på honom.

⁴³Han lät också Josef åka i vagnen närmast hans egen[152], och framför Josef ropade man ”Böj knä!”[153] Farao satte honom så över hela Egypten.

⁴⁴Farao sa till Josef: ”Jag är visserligen farao, men ingen ska lyfta vare sig hand eller fot i hela Egypten om inte du har befallt det.”

⁴⁵Farao gav Josef namnet Safenat Paneach[154]. Han gav honom också Asenat till hustru, en dotter till Poti Fera, prästen[155] i On[156]. Josef reste sedan omkring i Egypten.

⁴⁶Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst hos farao. Han började då resa genom hela landet.

⁴⁷Under de följande sju välfärdsåren blev det rika skördar överallt.

⁴⁸Under dessa sju år av överflöd samlade Josef in en del av skörden i Egypten och lagrade den i städerna. I varje stad samlades jordbruksprodukter från omgivningen.

⁴⁹Josef samlade in så mycket säd att den var som sanden i havet. Man kunde till slut inte hålla räkning på den eftersom det var omöjligt.

⁵⁰Innan det första svältåret började fick Josef två söner med Asenat, dotter till Poti Fera, prästen i On.

⁵¹Josef kallade sin äldste son Manasse[157], för han sa: ”Gud har fått mig att glömma allt mitt elände och förlusten av min familj.”

⁵²Den andre sonen kallade han Efraim[158], för han sa: ”Gud har gjort mig fruktsam i mina lidandens land.”

⁵³Slutligen hade de sju goda åren gått.

⁵⁴Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Det blev svält även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med bröd överallt.

⁵⁵När folket i Egypten började känna av svälten bad de farao om mat och han skickade dem till Josef. ”Lyd honom vad han än säger”, sa han till dem.

⁵⁶När hungersnöden gick fram över hela landet, öppnade Josef sädesförråden och sålde säd till egypterna eftersom hungersnöden var så svår i Egypten.

⁵⁷Från hela världen kom man till Egypten för att köpa säd av Josef, för hungersnöden var svår överallt.