Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) 1 Moseboken 8 Bible Online

1 Moseboken 8 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

1 Moseboken 8

¹Gud tänkte på Noa och alla vilda och tama djur i arken. Han lät en vind blåsa över jorden så att vattnet började sjunka undan.

²Djupets källor och himlens luckor stängdes, och skyfallen avtog.

³Vattnet fortsatte att sjunka undan. Efter 150 dagar minskade vattnet så mycket

⁴att arken stannade på Araratbergen på sjuttonde dagen i sjunde månaden.

⁵På första dagen i tionde månaden hade vattnet minskat så mycket att bergstoppar började bli synliga.

⁶Efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort i arken

⁷och släppte ut en korp som flög fram och tillbaka tills jorden blivit torr.

⁸Sedan skickade Noa också ut en duva för att se om den kunde hitta torr mark,

⁹men duvan fann ingen plats att vila på utan återvände till Noa i arken. Vattnet stod fortfarande för högt på jorden. Då sträckte Noa ut sin hand och tog in duvan i arken igen.

¹⁰Sju dagar senare släppte Noa än en gång ut duvan ur arken,

¹¹och nu återvände fågeln mot kvällen med ett friskt olivlöv i näbben. Då visste Noa att vattnet sjunkit undan.

¹²En vecka senare släppte han ut duvan igen och den gången kom den inte tillbaka.

¹³I Noas sexhundraförsta år, på första månadens första dag, hade vattnet torkat bort från jorden. Noa tog bort arkens tak och såg att marken hade torkat upp.

¹⁴På tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden torr.

¹⁵Då sa Gud till Noa:

¹⁶”Gå ut ur arken, du och din hustru, dina söner och dina svärdöttrar.

¹⁷Ta med dig ut alla djur som är hos dig, fyrfotadjur, fåglar och markens kräldjur. Det ska bli ett myller av dem på jorden. De ska föröka sig och bli många på jorden.”

¹⁸Noa, hans söner, hans hustru och hans svärdöttrar gick ut.

¹⁹Fyrfotadjuren, kräldjuren och fåglarna, allt som rör sig på jorden lämnade arken, den ena sorten efter den andra.

²⁰Sedan byggde Noa ett altare åt HERREN. På det offrade han fyrfotadjur och fåglar av alla rena sorter som brännoffer.

²¹HERREN kände den behagliga doften och sa för sig själv: ”Jag ska aldrig mer förbanna jorden för människans skull, för människans hjärtas tankar är onda redan från den tidigaste ungdomen. Jag ska aldrig mer förgöra allt levande som jag nu har gjort.

²²Så länge som jorden finns kvar kommer sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig att upphöra.”