Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) 2 Samuelsboken 3 Bible Online

2 Samuelsboken 3 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

2 Samuelsboken 3

¹Kriget mellan Sauls ätt och Davids blev långvarigt. Davids ställning blev allt starkare, medan motståndarnas position blev allt svagare.

²David fick ett flertal söner medan han bodde i Hebron. Den förstfödde hette Amnon, och han föddes av Achinoam från Jisreel.

³Hans andre son hette Kilav, och han föddes av Avigajil, änkan till Naval från Karmel. Den tredje sonen hette Absalom. Hans mor hette Maaka och hon var dotter till Talmaj, kungen av Geshur.

⁴Den fjärde sonen var Adonia, som föddes av Haggit. Den femte var Shefatja, son till Avital,

⁵och den sjätte Jitream, son till Davids hustru Egla. Alla dessa söner föddes åt David i Hebron.

⁶Allt eftersom kriget fortsatte, stärkte Avner sin position hos Sauls ätt.

⁷Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter, och när nu Ish-Boshet anklagade Avner för att ha legat med sin fars bihustru,

⁸blev Avner rasande för Ish-Boshets beskyllning. ”Är jag en hund från Juda? Jag har varit lojal mot din far, Sauls familj, hans bröder och vänner och inte överlämnat dig åt David och så anklagar du mig för en kvinnas skull!

⁹Gud får straffa Avner om jag inte gör allt som HERREN med ed har lovat David:

¹⁰att låta kungamakten tas från Sauls ätt och sätta David på tronen i Israel och i Juda, från Dan till Beer Sheva![3]”

¹¹Ish-Boshet vågade inte säga ett ord till om saken. Han blev rädd för Avner.

¹²Efter det sände Avner budbärare till David för att säga: ”Vems land är detta? Slut förbund med mig, så ska jag hjälpa dig att få hela Israel på din sida!”

¹³David svarade: ”Jag ingår gärna förbund med dig, men jag vägrar förhandla, om du inte tar med dig min hustru Mikal, Sauls dotter.”

¹⁴David sände sedan följande besked till Ish-Boshet: ”Ge mig tillbaka min hustru Mikal, som jag köpte för hundra döda filistéers förhudar.”

¹⁵Då lät Ish-Boshet hämta henne från hennes man Paltiel, Lajishs son,

¹⁶som gråtande följde henne ända till Bachurim. Där befallde Avner honom att återvända hem och då gjorde han det.

¹⁷Avner hade talat med Israels äldste och sagt: ”Under lång tid har ni önskat att få David till kung.

¹⁸Nu är det dags att handla, för HERREN har sagt: ’Det är genom min tjänare David som jag ska rädda mitt folk Israel från filistéerna och alla andra fiender.’ ”

¹⁹Avner talade också med benjaminiterna.[4] Sedan gick han till Hebron och rapporterade för David vad Israel och Benjamins stam kommit fram till.

²⁰Tjugo män följde med Avner till David i Hebron och David ordnade med en fest för dem.

²¹Avner sa till David: ”Jag vill gå och sammankalla hela Israels folk till dig, min herre och kung, så att de ingår förbund med dig, så att du får regera över allt, precis som du i ditt hjärta önskar.” David lät Avner gå därifrån i lugn och ro.

²²Davids män och Joav kom just då tillbaka från en plundringsfärd och hade mycket byte med sig. Avner var inte kvar hos David i Hebron, eftersom denne hade låtit honom gå i lugn och ro därifrån.

²³Joav kom med hela sin här och fick reda på att Avner, Ners son, just hade varit hos kungen och fått gå därifrån i lugn och ro.

²⁴Joav gick in till kungen och sa: ”Vad har du gjort? Här kommer Avner till dig, vad menar du med att bara låta honom gå?

²⁵Du känner ju Avner, Ners son. Förstår du inte att han kom för att bedra dig och spionera på alla dina förehavanden?”

²⁶Joav lämnade David och skickade sedan budbärare för att hinna upp Avner. De hann ifatt honom vid Siras brunn och han återvände med dem. Men David visste ingenting om detta.

²⁷När Avner kom till Hebron, tog Joav honom åt sidan vid stadsporten som om han ville tala med honom i enrum. Men i stället stack han honom ett dödande hugg i magen för att hämnas sin bror Asael.

²⁸När David fick höra vad som hänt, sa han: ”HERREN vet att jag och mitt kungadöme för alltid är oskyldiga till Avners, Ners sons, död.

²⁹Joav och hans släkt må bära skulden till hans död! Må det i deras släkt från och med nu alltid finnas någon med öppna sår eller spetälska, någon som går på kryckor, någon som faller i strid eller sådana som saknar mat!”

³⁰Joav och hans bror Avishaj dödade alltså Avner, eftersom han dödat deras bror Asael i slaget vid Givon.

³¹Sedan sa David till Joav och alla dem som var med honom: ”Riv sönder era kläder! Ta på er säckkläder och gå framför Avners bår och håll dödsklagan!” Kung David följde också efter båren.

³²De begravde Avner i Hebron och kungen och allt folket grät och sörjde.

³³Kungen sjöng också en klagosång: ”Varför måste Avner dö som en laglös?

³⁴Dina händer var inte bundna, dina fötter inte i bojor. Du föll som man faller för onda män.” Och allt folket grät än en gång för hans skull.

³⁵Sedan kom man med mat till David och försökte få honom att äta medan det fortfarande var dag, men han svor: ”Gud må straffa mig både nu och för alltid om jag smakar vare sig bröd eller något annat förrän solen gått ner!”

³⁶Folket fick snart reda på detta och uppskattade hans handlande. Ja, allt vad David gjorde uppskattades av folket.

³⁷Den dagen förstod hela folket där och i Israel att David inte på något sätt var skyldig till mordet på Avner, Ners son.

³⁸David sa till sina män: ”Förstår ni vilken mäktig ledare och stor man som har fallit i Israel i dag?

³⁹Men jag är alltför svag, även om jag är smord till kung, för att göra något åt de där starka männen, Serujas söner. HERREN får straffa de onda för deras onda gärningar!”