Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) 2 Kungaboken 23 Bible Online

2 Kungaboken 23 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

2 Kungaboken 23

¹Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.

²Han gick upp till HERRENS hus, tillsammans med alla män i Juda, alla invånarna i Jerusalem, präster och profeter och allt folk, både små och stora. Han läste för dem allt som stod i förbundsboken som upptäckts i HERRENS hus.

³Kungen stod vid sin pelare och förnyade inför HERREN förbundet, så att de skulle hålla sig till HERREN, lyda hans bud, förordningar och föreskrifter och med hela sitt hjärta och sin själ fullgöra bestämmelserna som boken föreskrev. Och hela folket trädde in i förbundet.

⁴Sedan befallde kungen översteprästen Hilkia och de övriga prästerna och tempelvakten att föra ut ur HERRENS tempel alla föremål som hade tillverkats för Baal, Ashera och himlens hela härskara. De brände upp alltsammans i Kidrons dal utanför Jerusalem, och fraktade sedan askan till Betel.

⁵Josia avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereldar på offerplatserna över hela Juda och omkring Jerusalem, alla de som hade bränt rökelse till Baal, solen, månen, stjärnorna och himlens hela härskara.

⁶Han tog bort asherapålen från HERRENS hus och förde den till Kidrons dal, där han brände upp den. Han krossade den till stoft och strödde ut askan över den allmänna begravningsplatsen.

⁷Han rev också ner husen runt HERRENS hus där de manliga prostituerade höll till och där kvinnorna vävde tyg åt Ashera.

⁸Josia lät hämta alla HERRENS präster från Judas städer och orenade offerplatserna där de hade tänt offereld, från Geva till Beer Sheva. Han rev ner offerplatserna vid portarna, vid Josuas, Jerusalems borgmästares, port, som ligger till vänster om stadsporten.

⁹Prästerna från offerhöjderna fick inte göra tjänst vid HERRENS altare i Jerusalem, men de åt av det osyrade brödet tillsammans med de andra prästerna.

¹⁰Sedan orenade Josia Tofet i Ben-Hinnoms dal, för att ingen skulle kunna offra sin son eller dotter i eld till Molok.

¹¹Han tog bort de hästar, som Juda kungar hade invigt åt solen. De stod vid ingången till HERRENS hus, intill hovmannen Netan-Meleks rum i förgården. Han brände upp solvagnarna.

¹²Han rev också ner de altaren som Juda kungar hade byggt på taket intill Achas övre sal och de altaren Manasse hade byggt på de båda förgårdarna till HERRENS hus. Han slog sönder dem alla, och gruset av dem kastade han i Kidrons dal.

¹³Sedan orenade han offerplatserna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, de som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, moabiternas vidrighet, och åt Milkom, ammoniternas avskyvärde gud.

¹⁴Josia slog sönder stenstoderna och högg ner asherorna. Han täckte platsen där de stått med människoben.

¹⁵Han rev också ner offerplatsen som Jerobeam, Nevats son, hade byggt i Betel, när han förledde Israel att synda. Han brände offerplatsen och krossade allting till grus och brände upp asherapålen.

¹⁶När Josia såg sig omkring, fick han syn på gravarna på bergssluttningen. Då lät han benen i dem brännas på altaret för att orena det, i enlighet med det HERRENS ord som gudsmannen förkunnat[20] skulle ske med dessa ting.

¹⁷”Vad är det för monument där borta?” frågade han. ”Det är gudsmannens grav”, svarade männen från staden. ”Han kom från Juda, och det var han som förutsade det du just nu har gjort på altaret i Betel!”

¹⁸”Låt då den graven vara och rör inte hans ben!” svarade kungen. Man lämnade hans grav i fred och rörde inte heller benen av den profet som kom från Samaria.

¹⁹Josia förstörde alla templen på offerplatserna i Samariens städer. De hade byggts av Israels kungar och väckt HERRENS vrede. Men nu gjorde Josia med dem på samma sätt som han gjort i Betel.

²⁰Han avrättade prästerna som fanns på offerplatserna på altarena och brände människoben på dem. Sedan återvände han till Jerusalem.

²¹Kungen gav också befallning om att folket skulle fira påskhögtiden till HERRENS, deras Guds, ära, precis som det var föreskrivet i förbundsboken.

²²Det hade inte firats någon sådan påsk sedan domarnas tid i Israel och inte någon gång under alla dessa år i vare sig Israel eller Juda.

²³Först under kung Josias artonde regeringsår firades denna påsk till HERRENS ära i Jerusalem.

²⁴Josia gjorde sig också av med andebesvärjarna och spåmännen, husgudar och avgudar, alla vidrigheter som fanns i Juda och i Jerusalem. Han följde de lagar som fanns i den bok som prästen Hilkia hade hittat i HERRENS hus.

²⁵Ingen kung, vare sig före eller efter Josia, har så som han omvänt sig till HERREN av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av hela sin kraft och följt hela Moses lag.

²⁶Men HERRENS vrede som flammat upp brann trots allt fortfarande mot Juda för allt det onda som Manasse hade gjort och som väckt hans vrede.

²⁷”Jag ska fördriva Juda precis som jag har fördrivit Israel”, sa HERREN. ”Jag ska förkasta min utvalda stad Jerusalem och det tempel där jag hade sagt: ’Mitt namn skall vara där.[21]’ ”

²⁸Josias historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.

²⁹På hans tid tågade farao Neko, kungen av Egypten, för att strida mot den assyriske kungen vid floden Eufrat, och kung Josia drog ut för att möta honom. Men när de möttes vid Megiddo blev han dödad.

³⁰Josias tjänare förde hans kropp i en vagn från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav. Hans son Joachas smordes av folket i landet till kung efter honom.

³¹Joachas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna.

³²Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, precis som hans förfäder hade gjort.

³³Farao Neko lät tillfångata honom i Rivla i Hamat och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han krävde av landet tre och ett halvt ton silver och trettiofem kilo[22] guld i skatt.

³⁴Farao Neko insatte sedan Josias son Eljakim till kung efter sin far, och han ändrade hans namn till Jojakim. Men kung Joachas fördes till Egypten, där han sedan dog.

³⁵Jojakim betalade silvret och guldet till farao. Men han måste beskatta landet för att kunna betala den skatt som den egyptiske kungen fordrade. Av var och en indrevs hans andel av silvret och guldet och betalades till farao Neko.

³⁶Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Sevudda och var dotter till Pedaja från Ruma.

³⁷Jojakim gjorde det som var ont i HERRENS ögon, precis som sina förfäder.