Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) 2 Krönikeboken 6 Bible Online

2 Krönikeboken 6 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

2 Krönikeboken 6

¹Salomo sa då: ”HERREN har sagt att han ska bo i dunklet,

²men jag har gjort ett magnifikt tempel åt dig, och en plats, där du kan bo i evighet.”

³Sedan vände kungen sig till hela Israels församling och välsignade dem, medan de stod upp.

⁴Han sa: ”Välsignad vare HERREN, Israels Gud, som nu med sina händer har fullbordat vad han med sin mun lovade min far David när han sa:

⁵’Jag har aldrig, sedan jag förde mitt folk ut ur Egypten, valt någon stad bland Israels stammar för att bygga ett hus för mitt namn. Jag har inte heller utvalt någon att vara furste över mitt folk Israel.

⁶Men nu har jag valt Jerusalem för att mitt namn ska vara där och David till att härska över mitt folk Israel.’

⁷Min far David tänkte bygga ett hus åt HERRENS, Israels Guds namn,

⁸men HERREN sa till honom: ’Din tanke att bygga ett hus åt mitt namn var god,

⁹men du är inte den som ska bygga det, utan din son, som föds åt dig, är den som ska bygga det huset åt mitt namn.’

¹⁰HERREN har gjort vad han lovade. Jag har efterträtt min far David och sitter nu på Israels tron, som HERREN har lovat, och jag har byggt templet åt HERRENS, Israels Guds, namn

¹¹och gjort i ordning en plats där för arken med förbundet som HERREN slutit med israeliterna.”

¹²Och inför hela Israels församling stod sedan Salomo framför HERRENS altare och sträckte ut sina händer.

¹³Han hade gjort en plattform av koppar och ställt den mitt på förgården; den var 2,5 meter lång, 2,5 meter bred och 1,5 meter hög. Salomo steg upp på plattformen, böjde knä inför de församlade israeliterna och sträckte ut sina händer mot himlen.

¹⁴Han sa: ”HERRE, Israels Gud, det finns ingen annan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden! Du håller förbundet och visar nåd mot dina tjänare när de helhjärtat vandrar dina vägar.

¹⁵Du har hållit ditt löfte till din tjänare, min far David; vad du med din mun lovat har du idag med din hand fullbordat.

¹⁶HERRE, Israels Gud, uppfyll nu också det löfte du gav din tjänare, min far David, när du sa: ’Det ska aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron, om bara dina efterkommande är vaksamma och lever efter min lag så som du har gjort.’

¹⁷Ja, HERRE, Israels Gud, låt ditt löfte till din tjänare David gå i uppfyllelse!

¹⁸Men skulle Gud vilja bo på jorden tillsammans med människor? När inte ens himlen, himlarnas himmel, kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!

¹⁹Men vänd dig ändå till din tjänares bön och vädjan, HERRE, min Gud! Lyssna på det rop och den bön jag, din tjänare, ber inför dig!

²⁰Låt din blick vaka över detta tempel dag och natt, över denna plats, där du har sagt att ditt namn ska vara! Hör den bön jag, din tjänare, ber till dig, vänd mot denna plats!

²¹Hör din tjänares och ditt folk Israels böner, när de ber vända mot denna plats! Ja, från den plats där du bor, från himlen, och när du hör, förlåt!

²²När någon har begått ett brott mot en annan och blir ålagd en ed och kommer och svär den inför ditt altare i detta tempel,

²³lyssna då från himlen och agera, skaffa rätt åt dina tjänare. Straffa den skyldige och låt honom få vad han förtjänar, men frikänn den oskyldige och återupprätta honom i rättfärdighet.

²⁴Om ditt folk Israel blir slaget av en fiende, därför att det har syndat mot dig, och om folket sedan vänder om och bekänner ditt namn och ber och vädjar inför dig om nåd i detta tempel,

²⁵lyssna då till dem från himlen och förlåt ditt folk Israel deras synder och för dem tillbaka till det land som du gav dem och deras förfäder.

²⁶När himlen stängs, så att det inte regnar på grund av att de har syndat mot dig, och om de då ber, vända mot denna plats, och bekänner ditt namn och vänder om från sin synd när du har straffat dem,

²⁷lyssna då i himlen och förlåt dina tjänares, ditt folk Israels synd. Lär dem den rätta vägen som de ska vandra, och sänd regn över det land som du har gett åt ditt folk.

²⁸Om det blir hungersnöd eller epidemier i landet, om det är mjöldagg och mögel som härjar säden, eller gräshoppor och gräsmaskar, eller fiender belägrar deras städer, ja, vilken sjukdom eller plåga det än kommer,

²⁹och vilken bön eller vädjan någon av ditt folk Israel än uppsänder — var och en känner bäst sin egen plåga och smärta — och sträcker ut sina händer mot detta hus,

³⁰hör det då från himlen, där du bor. Förlåt, och ge var och en vad han förtjänar, för du känner hans innersta, ja, endast du känner människornas innersta.

³¹Då ska de frukta dig och vandra dina vägar så länge de lever i det land du gav våra förfäder.

³²Om en främling, som inte tillhör ditt folk Israel, kommer från ett avlägset land, för ditt stora namns, din mäktiga hands och din utsträckta arms skull, och de kommer och ber vända mot detta tempel,

³³hör då från himlen, där du bor, och gör vad främlingen begär av dig. Då kommer alla folk på jorden att lära känna ditt namn och frukta dig, så som ditt folk Israel gör, och inse att detta tempel, som jag har byggt, är kallat efter ditt namn.

³⁴Om ditt folk på din befallning drar ut för att strida mot sina fiender och de ber till dig, vända mot denna stad, som du har utvalt, och mot detta tempel som jag har byggt åt ditt namn,

³⁵hör då i himlen deras böner och vädjan och skaffa dem rätt.

³⁶Om de syndar mot dig, för det finns ingen människa som inte syndar, och du blir vred på dem och överlämnar dem åt fienden och de förs bort i fångenskap till ett annat land, nära eller fjärran,

³⁷och om de där i sitt fångenskapsland vänder om, åter vädjar till dig om nåd i sitt fångenskapsland och säger: Vi har syndat och handlat fel, vi har gjort det onda,

³⁸och om de då, där i sitt fångenskapsland, vänder om till dig helhjärtat och med uppriktigt sinne och ber, vända mot sitt land som du gav deras förfäder och mot den stad som du har utvalt och det tempel som jag har byggt åt ditt namn,

³⁹hör då från himlen, där du bor, deras bön och vädjan, och skaffa dem rätt! Förlåt ditt folk som har syndat mot dig!

⁴⁰Min Gud, låt dina ögon se och dina öron höra alla böner som bes på denna plats!

⁴¹HERRE, Gud, res dig och gå till din viloplats, du och din makts ark! Låt dina präster, HERRE Gud, få vara klädda i räddning, och låt dina fromma få glädjas över din godhet!

⁴²HERRE Gud, förkasta inte din smorde. Tänk på din nåd gentemot din tjänare David!”