Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Job 39 Bible Online

Job 39 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Job 39

¹Kan du jaga byte åt lejonhonan och stilla lejonungarnas hunger,

²där de kryper ihop i sina hålor eller ligger och väntar bland snåren?

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när dess ungar skriker till Gud och flaxar omkring hungriga?

⁴Vet du när[83] stengeten föder sina ungar, och vakar du över hindens kalvning?

⁵Räknar du hur många månader de går havande, vet du tiden när de ska föda?

⁶De böjer sig ner, föder sina ungar och blir av med sin plåga.

⁷Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka. De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

⁸Vem är det som släpper vildåsnan fri, vem knyter upp dess band?

⁹Jag har gett den öknen som hem och saltslätterna att bo på.

¹⁰Den ler åt stadens buller och slipper höra pådrivarens rop.

¹¹Bergskedjorna är dess betesmark. Där söker den efter allt som är grönt.

¹²Skulle vildoxen vilja bli din tjänare? Skulle den stanna vid din krubba om natten?

¹³Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen? Skulle den dra harven efter dig i dalarna?

¹⁴Vågar du lita på den för dess enorma styrka, överlåta ditt tunga arbete åt den?

¹⁵Kan du lita på att den för hem din skörd och samlar den på tröskplatsen?

¹⁶Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[84]

¹⁷Den lägger sina ägg på marken, låter dem värmas i sanden

¹⁸och tänker inte på att någon kan trampa på dem och vilda djur kan krossa dem.

¹⁹Den är hård mot sina ungar, precis som om de inte var dess egna och bryr sig inte om sin möda, som var förgäves,

²⁰för Gud har inte utrustat den med vishet eller gett den förstånd.

²¹Men så snart den reser sig upp för att springa skrattar den både åt häst och ryttare.

²²Har du gett hästen dess styrka eller klätt dess nacke med den yviga manen?

²³Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan och sprida skräck med sitt stolta frustande?

²⁴Den skrapar med hoven, gläds över sin styrka och rusar fram mot väpnade styrkor.

²⁵Den skrattar åt rädslan och fruktar inget, den ryggar inte tillbaka för svärdet.

²⁶Runt omkring den viner pilar och slår blixtrande spjut och lans.[85]

²⁷Den skakar och är upphetsad, rusar över terrängen, in i striden när stridssignalen ljuder.

²⁸Vid hornstöten gnäggar den högt, vädrar strid redan på avstånd, kommandorop och stridslarm.

²⁹Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

³⁰Är det på din befallning som örnen flyger omkring och bygger sitt bo på hög höjd?

³¹Där bor den på klippan och tillbringar sin natt, med klippbranten som sin fästning.

³²Därifrån spanar den in sitt byte och upptäcker det på långt håll.

³³Dess ungar frossar i blod, för där det slagna ligger, där finns örnen.

³⁴HERREN svarade Job:

³⁵”Vill du tvista med den Väldige, visa honom till rätta? Nu får Guds anklagare svara honom!”

³⁶Då svarade Job HERREN:

³⁷Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter handen för munnen.

³⁸Jag har talat både en gång och två gånger, men inte kunnat svara. Nu säger jag inget mer.