Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Job 9 Bible Online

Job 9 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Job 9

¹Då svarade Job:

²Visst vet jag allt detta. Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?

³Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon då svara ens en gång av tusen?

⁴Han är vis och mäktig, och vem har oskadd trotsat honom?

⁵Han flyttar bergen utan att de vet om det och störtar omkull dem i sin vrede.

⁶Han skakar jorden så att den vacklar från sin plats och får dess grundvalar att skälva.

⁷Han kan befalla solen att inte gå upp, och han kan försegla stjärnorna.

⁸Det är bara han som kan spänna ut himlarna och gå fram över havens vågor.

⁹Han har skapat Stora Björn, Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[16]

¹⁰Han gör ofattbara ting, alltför många under för att de ska kunna räknas.

¹¹Han far förbi mig, men jag ser honom inte. Han drar fram, men jag märker det inte.

¹²Han griper sitt byte, men vem kan hindra honom? Vem vågar fråga honom: ”Vad är det du gör?”

¹³Gud håller inte tillbaka sin vrede. Rahavs[17] följe måste böja sig för honom.

¹⁴Och hur skulle jag kunna svara honom, finna ord för att resonera med honom?

¹⁵Även om jag var rättfärdig, skulle jag inte kunna svara. Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.

¹⁶Och även om han skulle svara när jag ropar, skulle jag inte tro att han ville lyssna på mig.

¹⁷Han krossar mig i en storm och förökar mitt lidande utan orsak.

¹⁸Han låter mig inte hämta andan utan fyller mig med bedrövelse.

¹⁹Om det gäller kraft är han den starkaste, och om det gäller rättvisa, vem törs då ifrågasätta honom?

²⁰Även om jag vore oskyldig, skulle min mun döma mig. Även om jag vore klanderfri, skulle den förklara mig skyldig.

²¹Jag är oskyldig men bryr mig inte om mig själv, jag vill inte leva längre.

²²Det gör detsamma, och därför säger jag: ”Han förgör både den oskyldige och skyldige.”

²³När en olycka bringar plötslig död, hånar han de oskyldigas förtvivlan.

²⁴När ett land faller i de ogudaktigas händer förblindar han dess domare. Om det inte är han, vem är det då?

²⁵Mina dagar rinner undan snabbare än en löpare, de flyr bort utan att jag ser en glimt av glädje.

²⁶De försvinner snabbt som vassbåtar, som örnen i dykningen efter byte.

²⁷Om jag tänkte: ”Jag ska glömma min klagan, sluta upp med min sorg och vara glad”,

²⁸skulle jag ändå frukta för alla mina lidanden. För jag vet att du inte vill betrakta mig som oskyldig.

²⁹Jag anses ändå som skyldig. Så vad tjänar det till att försöka?

³⁰Även om jag tvättade mig i snö och gjorde mina händer rena med lut,

³¹skulle du ändå sänka mig ner i dyn, så att till och med mina kläder skulle avsky mig.

³²Han är inte en människa som jag, så att jag kan svara honom, och vi kunde mötas i domstol.

³³Det finns ingen skiljeman, inte någon medlare, som har makt över oss båda.

³⁴Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp, så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.

³⁵Då skulle jag kunna tala utan fruktan, men nu är det inte så med mig.[18]