Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Psaltaren 106 Bible Online

Psaltaren 106 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Psaltaren 106

¹Halleluja! Prisa HERREN, för han är god. Hans nåd varar i evighet.

²Vem kan räkna upp HERRENS väldiga gärningar, förkunna allt hans lov?

³Lyckliga är de som bevarar det som är rätt och alltid gör det rättfärdiga.

⁴Tänk på mig, HERRE, när du visar välvilja mot ditt folk! Kom till min hjälp med din räddning!

⁵Låt mig få se det goda hos dina utvalda och dela ditt folks glädje, prisa dig tillsammans med dem som är din egendom.

⁶Vi har syndat liksom våra fäder, vi har handlat fel och gjort det onda.

⁷Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under. De glömde hans nådegärningar och gjorde uppror vid Sävhavet.

⁸Ändå räddade han dem för sitt namns skull för att göra sin makt känd.

⁹Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt. Han ledde dem genom djupen som genom en öken.

¹⁰Han räddade dem från dem som hatade dem och befriade dem från deras fiender.

¹¹Vattnet täckte deras fiender. Inte en enda en av dem undkom.

¹²Då trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.

¹³Men snart glömde de allt han gjort. De väntade inte på hans råd.

¹⁴De greps av begär i öknen och utmanade Gud i ödemarken.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men han sände också förödande sjukdomar över dem.[154]

¹⁶De blev avundsjuka på Mose och Aron, som var helgade åt HERREN.

¹⁷Jorden öppnade sig och svalde Datan, begravde Avirams hop.

¹⁸Eld flammade upp bland deras anhängare, lågorna uppslukade de onda.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en gjuten avgud.

²⁰De bytte ut sin härlighet mot en avbild av en tjur som äter gräs.

²¹De glömde Gud, sin räddare, som gjort så stora ting i Egypten,

²²mirakel i Hams land och märkliga gärningar vid Sävhavet.

²³Därför bestämde han sig för att förgöra dem. Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom för att hålla tillbaka hans vrede, så att han inte skulle förinta dem.

²⁴Sedan föraktade de det underbara landet, och de trodde inte på hans ord.

²⁵De gnällde i sina tält, och de ville inte lyssna till HERREN.

²⁶Därför lyfte han sin hand och svor att han skulle döda dem i öknen,

²⁷och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och spridas ut till andra länder.

²⁸De förenade sig med Baal-Pegor, och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[155]

²⁹Genom sina gärningar retade de Herren till vrede, så att en plåga bröt ut bland dem.

³⁰Men Pinechas grep in och kom emellan, så att plågan upphörde.

³¹För detta räknades han som rättfärdig från generation till generation, för evigt.

³²Vid Merivas vatten förargade de HERREN igen och ställde till bekymmer för Mose.

³³De var upproriska mot hans ande, så att han[156] talade utan att tänka efter.

³⁴De förgjorde inte heller folken, som HERREN hade sagt till dem,

³⁵utan beblandade sig med främmande folk och tog efter deras seder och bruk.

³⁶De tillbad deras avgudar, och detta blev en fälla för dem.

³⁷De offrade sina söner och döttrar till demoner.

³⁸De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom dessas blod.

³⁹De vanhelgade sig själva genom sina handlingar och agerade i otrohet.

⁴⁰HERRENS vrede upptändes mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.

⁴¹Han överlämnade dem åt främmande folk, och de som hatade dem fick härska över dem.

⁴²Deras fiender förtryckte dem, och de fick underkasta sig deras makt.

⁴³Gång på gång befriade han dem, men de fortsatte att göra uppror, och de sjönk allt djupare i sin synd.

⁴⁴Ändå såg han till dem i deras nöd när han hörde deras rop.

⁴⁵Han kom ihåg sitt förbund med dem och var mild i sin stora nåd.

⁴⁶Han lät dem finna förbarmande hos dem som höll dem fångna.

⁴⁷Rädda oss, HERRE, vår Gud! Samla oss från dessa folk, så att vi får prisa ditt heliga namn och tacka och lova dig.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket ska säga: ”Amen!” Halleluja!