Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Psaltaren 78 Bible Online

Psaltaren 78 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Psaltaren 78

¹Maskil. Av Asaf. Mitt folk, lyssna till min undervisning! Vänd era öron till vad jag säger!

²Jag vill öppna min mun för liknelser, jag ska yttra hemligheter från gamla tider.

³Vad vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss,

⁴vill vi inte dölja för deras barn. Vi vill förkunna för nästa generation HERRENS väldiga gärningar, hans makt och de under som han utfört.

⁵Han gav förordningar till Jakob, stiftade en lag åt Israel, som han befallde våra fäder att undervisa sina barn om,

⁶så att kommande generationer skulle få kännedom om dem, och att deras barn som skulle komma att födas i sin tur skulle kunna berätta för sina barn.

⁷Så skulle de sätta sin lit till Gud och inte glömma hans gärningar, utan följa hans bud.

⁸De skulle inte vara som sina fäder, en trotsig och upprorisk generation, som inte var lojala och trogna mot Gud.

⁹Efraims män, beväpnade med båge, vände om på stridens dag.

¹⁰De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lag.

¹¹De glömde hans gärningar, underverk som han hade låtit dem se.

¹²Han gjorde under inför deras fäder i Egyptens land, på Soans slätter.

¹³Han delade havet och ledde dem rakt igenom det. Han lät vattnet stå som en vägg.

¹⁴På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.

¹⁵Han klöv klippor i öknen och gav dem rikligt med vatten ur djupet.

¹⁶Strömmar lät han bryta fram från klippan, han lät vatten flyta fram som en flod.

¹⁷Ändå fortsatte de att synda mot honom och göra uppror mot den Högste i öknen.

¹⁸De utmanade Gud och krävde mat i sin lystnad.

¹⁹De talade mot Gud: ”Kan Gud verkligen duka ett bord i öknen?

²⁰Se, han slog på klippan, och vatten strömmade fram och bäckar flödade. Men kan han också ge bröd och förse sitt folk med kött?”

²¹Men HERREN hörde dem och blev vred. En eld tändes mot Jakob, vreden växte fram mot Israel,

²²därför att de inte trodde på Gud eller litade på hans räddning.

²³Han befallde att himlen skulle öppnas och slog upp himlens dörrar,

²⁴han lät manna regna ner som mat, han gav dem säd från himlen.

²⁵Människor fick äta änglars mat, han gav dem rikligt att äta.

²⁶Han släppte loss östanvinden från himlen och förde fram sunnanvinden med sin kraft.

²⁷Han lät kött regna ner som stoft, fåglar som sanden i havet.

²⁸Han lät det falla ner i deras läger, runt omkring deras tält.

²⁹De åt tills de fick mer än nog. Han lät dem få vad de begärde.

³⁰Men innan de stillat sina begär, innan de hunnit svälja ner maten som de hade i munnen,

³¹upptändes Guds vrede mot dem. Han dödade de starkaste och slog ner Israels unga män.

³²Trots detta fortsatte de att synda och trodde inte, trots hans under.

³³Då lät han deras liv sluta i tomhet och deras år i skräck.

³⁴När han dödade, frågade de efter honom, vände om och sökte honom.

³⁵Då kom de ihåg att Gud var deras klippa, att Gud den Högste var deras befriare.

³⁶Men de hycklade med sina ord för honom, de ljög för honom.

³⁷Deras hjärtan var inte lojala mot honom, och de var inte trogna mot hans förbund.

³⁸Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning, han vill inte förgöra. Många gånger höll han tillbaka sin vrede, lät inte sin vredes glöd flamma upp.

³⁹Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner som en vindpust, för att inte komma åter.

⁴⁰Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴¹Gång på gång frestade de Gud och gjorde Israels Helige bedrövad.

⁴²De kom inte ihåg den makt som han visade när han befriade dem från fienden,

⁴³när han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans slätter.

⁴⁴Han förvandlade deras floder till blod, och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.

⁴⁵Han sände stora svärmar med flugor som åt dem och grodor som förstörde.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräshoppor och deras skörd åt skadedjur.[127]

⁴⁷Han förstörde deras vinrankor med hagel och mullbärsfikonträden med slagregn[128].

⁴⁸Han utlämnade deras boskap åt hagel och deras hjordar åt blixten.[129]

⁴⁹Han släppte loss sin glödande vrede över dem, vrede, harm och förbittring, en skara av olycksänglar.

⁵⁰Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte deras liv, utan lät dem dö av pest.

⁵¹Han slog allt förstfött i Egypten, de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.

⁵²Han ledde ut sitt folk som en flock, han ledde dem som en hjord genom öknen.

⁵³Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta, och havet täckte deras fiender.

⁵⁴Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land, till det berg som hans makts hand hade erövrat.

⁵⁵Han drev bort folken framför dem, han delade ut deras land som arvedel och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.

⁵⁶Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom och höll inte hans befallningar.

⁵⁷De vände sig bort i trolöshet som sina fäder, bort, som en förrädisk båge.

⁵⁸De retade upp honom med sina offerplatser och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.

⁵⁹När Gud hörde dem blev han vred, och han förkastade Israel helt.

⁶⁰Han övergav sin boning i Shilo, det tält han hade satt upp bland människorna.

⁶¹Han lät sin makt[130] föras bort i fångenskap och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.

⁶²Han överlämnade sitt folk åt svärdet och var vred på sin egendom.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.

⁶⁴Prästerna dödades med svärd och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.

⁶⁵Då vaknade Herren, som ur en sömn, som en krigare som varit upprymd av vin.

⁶⁶Han slog tillbaka sina fiender, han skickade bort dem till evig skam.

⁶⁷Han förkastade Josefs boningar, han utvalde inte Efraims stam.

⁶⁸I stället utvalde han Judas stam och berget Sion som han älskade.

⁶⁹Där byggde han sin helgedom likt höjderna, lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.

⁷⁰Han utsåg David till sin tjänare och hämtade honom från fårfållorna.

⁷¹Från fåren hämtade han honom, för att bli herde för hans folk Jakob, för Israel, hans arvedel.

⁷²Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta, han ledde dem med skicklig hand.