Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Predikaren 2 Bible Online

Predikaren 2 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Predikaren 2

¹Jag sa till mig själv: ”Nu får du pröva på glädjen och njuta av det goda”, men även det var meningslöst.

²”Skrattet är dåraktigt,” sa jag, ”och vad tjänar glädjen till?”

³Jag kom på att jag kunde pigga upp mig med vin men ändå bevara visheten. Och jag ville hålla fast vid dårskapen, tills jag såg vad som var bra för människobarnen att göra under himlen under sina livsdagar.

⁴Jag åtog mig stora projekt, jag byggde hus åt mig och anlade vingårdar.

⁵Jag anlade åt mig trädgårdar, parker med alla slags fruktträd.

⁶Jag byggde dammar åt mig för bevattning av skogen med grönskande träd.

⁷Jag köpte slavar och slavinnor, och andra föddes i mitt hem. Jag hade fårhjordar och nötboskap, mer än någon annan hade haft före mig i Jerusalem.

⁸Jag samlade in åt mig silver och guld, skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor, och det som är männens lust: en kvinna, ja, kvinnor[2].

⁹Jag blev större än någon annan före mig i Jerusalem, och min vishet bestod.

¹⁰Inget av det mina ögon begärde nekade jag dem. Jag unnade mig all glädje, för i mitt innersta gladde jag mig över mitt arbete, och detta var lönen för all min möda.

¹¹Jag såg på allt det som jag hade gjort, all den möda jag lagt ner, och alltsammans var bara meningslöst, ett jagande efter vind, till ingen nytta under solen.

¹²Sedan reflekterade jag över vishet, dumhet och dårskap. Vad kan den göra som kommer efter kungen? Ingenting mer än det som redan gjorts tidigare.

¹³Jag såg att visheten är förmer än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.

¹⁴Den vise har förmåga att se, medan dåren vandrar i mörkret. Men jag insåg att samma öde drabbar dem båda.

¹⁵Jag sa för mig själv: ”Jag går samma öde till mötes som dåren. Vad har jag då för nytta av all min vishet?” Vidare sa jag för mig själv: ”Även detta är meningslöst.”

¹⁶Varken den vise eller dåren kommer att bli ihågkomna för evigt, snart är båda bortglömda. Både den vise och dåren dör.

¹⁷Jag hatade livet, eftersom allt arbete som görs under solen ter sig ont för mig. Allt är meningslöst och ett jagande efter vind.

¹⁸Jag hatade allt jag bemödat mig med under solen, för jag måste ändå lämna det åt någon annan som kommer efter mig.

¹⁹Och vem vet om han är vis eller dåraktig? Ändå kommer han att råda över allt det som jag med klokhet och möda åstadkommit under solen. Även detta är meningslöst.

²⁰Jag blev förtvivlad över allt jag bemödat mig med under solen.

²¹När en människa har arbetat med vishet, kunskap och skicklighet, måste hon lämna sin del åt någon som inte har arbetat för den. Även detta är meningslöst och mycket illa.

²²Vad får då människan ut av all sin möda och innerliga strävan och sitt slit under solen?

²³Med smärta och sorg utför hon sitt arbete. Inte ens om natten får hon ro i sinnet. Även detta är meningslöst.

²⁴Ingenting bättre återstår för en människa än att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sin möda. Jag insåg att också detta kommer från Gud,

²⁵för vem kan äta eller vara glad[3] utan honom?

²⁶För den som är god inför honom ger han visdom, kunskap och glädje. Men åt syndaren ger han i uppdrag att samla välstånd och lägga på hög för att detta senare ska ges åt den som är god inför Gud. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.