Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Jesaja 5 Bible Online

Jesaja 5 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Jesaja 5

¹Nu vill jag sjunga en sång om min älskade, en sång om min älskade och hans vingård. Min älskade hade en vingård på en bördig kulle.

²Han plöjde upp den, tog bort all sten och planterade vin av allra bästa slag. Han byggde ett vakttorn och högg ut ett presskar. Sedan förväntade han sig goda druvor, men vingården gav dåliga.

³”Ni Jerusalems invånare och Juda män, döm nu mellan mig och min vingård!

⁴Vad hade man kunnat göra mer för den än vad jag redan har gjort? Jag förväntade mig goda druvor, men den gav dåliga.

⁵Jag ska nu låta er veta vad jag tänker göra med min vingård: Jag ska ta bort dess stängsel, så att den blir ödelagd. Jag ska riva ner dess mur, så att den blir nertrampad.

⁶Jag ska låta den bli fördärvad, och den ska inte beskäras eller hackas, utan tistlar och törnen ska få växa fritt. Jag ska befalla molnen att inte sända regn över den.”

⁷Härskarornas HERRES vingård är Israel och Judas folk den plantering han älskade. Han väntade sig rätt, men fann i stället orättvisa, han väntade sig rättfärdighet men hörde bara nödrop.

⁸Ve er som skaffar hus efter hus och lägger fält till fält, så att det inte längre finns någon plats kvar, och ni blir de enda som bor i landet.

⁹Men detta har jag hört från härskarornas HERRE: ”Många hus ska sannerligen ligga öde, stora och fina, men utan invånare.

¹⁰En vingård på tio plogland ska inte ge mer än en knapp tunna vin, och av det utsäde som sås ska man bara få en tiondel tillbaka.”

¹¹Ve dem som går upp tidigt på morgonen för att jaga efter starka drycker och sitter till långt fram på nätterna, berusade av vin!

¹²I deras dryckesfester hörs cittra, harpa, puka och flöjt, och där finns vin. Men HERRENS verk ser de inte, vad han gör bryr de sig inte om.

¹³Därför ska mitt folk föras bort i fångenskap, för de är utan förstånd. Dess stormän ska dö av hunger, och dess larmande hop ska tyna bort av törst.

¹⁴Därför vidgar dödsriket sitt gap och spärrar upp sin mun utan gräns, och dit ner störtar stadens förnämsta, liksom den larmande hopen som nu jublar där.

¹⁵Då böjs människan ner, mänskligheten förödmjukas, de högmodigas blick förödmjukas.

¹⁶Men härskarornas HERRE är upphöjd i sin dom, Gud, den Helige, visar sig helig i sin rättfärdighet.

¹⁷Då ska lammen beta som på sin egen betesmark, fåren finna sin föda bland ruiner efter de rika.[7]

¹⁸Ve dem som drar med sig överträdelser med lögnens band och synd som med vagnsremmar,

¹⁹dem som säger: ”Låt honom skynda sig och snabbt utföra sitt verk, så att vi får se det. Låt det närma sig och komma, som Israels Helige har beslutat, så att vi får veta det!”

²⁰Ve dem som kallar ont för gott och gott för ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, surt till sött och sött till surt!

²¹Ve dem som är visa i sina egna ögon och betraktar sig själva som kloka!

²²Ve dem som är hjältar i att dricka vin och skickliga att blanda drycker!

²³De tar mutor för att frikänna den skyldige och vägrar den rättfärdige hans rätt.

²⁴Som eldslågan förtär hö och som halm sjunker ihop i elden, så ska deras rot ruttna och deras blommor flyga iväg som stoft, för de har förkastat härskarornas HERRES lag och föraktat ordet från Israels Helige.

²⁵Det är därför HERRENS vrede har flammat upp mot hans folk, och han har sträckt ut sin hand för att slå det. Bergen darrar, och döda kroppar ligger som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede, utan hans hand är fortfarande utsträckt.

²⁶Han reser ett banér för folken långt borta och lockar dem från jordens ände. Och se, de kommer fort, med hast.

²⁷Ingen blir trött eller stapplar, ingen slumrar eller sover. Inget bälte kring någons höfter lossnar, ingen skorem går av.

²⁸Deras pilar är vassa och deras bågar spända. Hästarnas hovar är som av flinta, och vagnshjulen viner som vinden.

²⁹De ryter som lejon, som unga lejon, och griper morrande tag i sitt byte och släpar bort det, utan att någon kan rädda det.

³⁰Den dagen ska det rytas mot dem som när havet ryter. Ser man ut över landet är där mörker och nöd, och ljuset förmörkas av moln.