Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Jeremia 48 Bible Online

Jeremia 48 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Jeremia 48

¹Om Moab: Så säger härskarornas HERRE, Israels Gud: ”Ve över Nebo, för det har lagts i ruiner. Kirjatajim har kommit på skam och erövrats, fästningen har kommit på skam och krossats.

²Moab prisas inte mer, i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall: ’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’ Också du, Madmen, ska tystas, svärdet förföljer dig.

³Klagorop hörs från Horonajim, våld och stor förödelse.

⁴Moab är krossat. Dess små klagar högt.[73]

⁵Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande. På vägen ner till Horonajim hörs ångestfyllda rop över förödelsen.

⁶Fly för era liv! Bli som buskar i öknen!

⁷Eftersom du har satt din lit till dina gärningar och rikedomar, ska också du erövras. Kemosh ska föras bort i fångenskap med sina präster och furstar.

⁸Förgöraren ska komma till varje stad, ingen stad ska komma undan. Dalen ska läggas i ruiner och slätten förstöras, som HERREN har sagt.

⁹Res en gravsten över Moab,[74] för det ska jämnas med marken. Dess städer ska läggas öde och ingen ska kunna bo där.

¹⁰Förbannad är den som inte utför HERRENS verk helhjärtat! Förbannad är den som är rädd för att bloda ner sitt svärd!

¹¹Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom, ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen utan att hällas från kärl till kärl. Han har aldrig drivits i landsflykt och har därför bibehållit både arom och smak.

¹²Men det kommer en tid, säger HERREN, då jag ska sända vintappare till honom. De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.

¹³Moab ska skämmas för Kemosh, precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.

¹⁴Hur kan ni säga: ’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?

¹⁵Men nu ska Moab fördärvas, och dess städer invaderas. De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas, säger Konungen, härskarornas HERRE är hans namn.

¹⁶Moabs undergång är nära, dess olycka kommer med hast.

¹⁷Klaga över honom, alla ni som finns runt omkring honom, alla ni som känner hans rykte. Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran, den praktfulla härskarstaven!’

¹⁸Stig ner från härligheten och sätt dig på den torra marken, du dotter Divons invånare, för Moabs fördärvare kommer mot dig och förgör dina fästen.

¹⁹Ställ dig vid vägen och spana, du Aroers invånare, fråga honom som flyr och henne som försöker komma undan: ’Vad är det som har hänt?’

²⁰Moab har kommit på skam och är krossat. Klaga och gråt! Berätta vid Arnon att Moab är förstört.

²¹Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas, Mefaat,

²²Divon, Nebo, Bet Divlatajim,

²³Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,

²⁴Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.

²⁵Moabs horn har huggits av, hans arm är bruten, säger HERREN.

²⁶Gör honom drucken, för han har förhävt sig mot HERREN. Moab ska vältra sig i sina egna spyor och bli till ett åtlöje för alla, också han.

²⁷Var inte Israel till åtlöje för dig? Fann man honom bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?

²⁸Lämna städerna och bosätt er i klippan, ni Moabs invånare! Var som duvan som bygger sitt bo inne i gapande klippklyftor!

²⁹Vi har alla hört om Moabs högfärd, hans måttlösa övermod, hans stolthet, arrogans, överlägsenhet och självupphöjelse.

³⁰Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger HERREN. Tomma är deras gärningar.

³¹Därför jämrar jag mig över Moab, klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.

³²Mer än över Jaser gråter[75] jag över dig, du Sivmas vinstock. Dina rankor sträckte sig ut över havet och nådde ända till Jasers hav. Förgöraren har slagit ner bland din frukt och din vinskörd.

³³Glädjen och jublet är borta från trädgårdarna, från Moabs land. Jag har stoppat vinflödet från pressarna, ingen trampar druvorna längre. Det hörs rop, men inga glädjerop.[76]

³⁴Från Heshbon och Elale höjs klagan, deras rop hörs ända till Jahas, från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia. Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.

³⁵I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna och tänder rökelse till sina gudar, säger HERREN.

³⁶Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt, ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män. Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.

³⁷Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt. Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.

³⁸På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan, för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger HERREN.

³⁹’Ack, Moab är förstört!’ klagar de. ’Moab vänder sig bort i skam.’ Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”

⁴⁰För så säger HERREN: ”En örn svävar fram och breder ut sina vingar över Moab.

⁴¹Städerna[77] intas, fästningarna erövras. Den dagen är Moabs hjältar ängsliga som kvinnor i barnsnöd.

⁴²Moab ska utplånas som folk på grund av sitt övermod inför HERREN.

⁴³Skräck, fallgrop och snara ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger HERREN.

⁴⁴Den som flyr undan skräcken ska falla i gropen, och den som tar sig upp ur gropen ska fastna i snaran. Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger HERREN.

⁴⁵I skuggan av Heshbon står flyktingarna kraftlösa. En eld har gått ut från Heshbon, en låga från Sichons mitt, och förtär Moabs tinning och hjässan på de larmande stridsmännen.

⁴⁶Ve dig, Moab! Kemoshs folk är slaget, och dina söner har förts bort i exil, dina döttrar till fångenskap.

⁴⁷Men den dagen kommer, säger HERREN, då jag ska återupprätta Moab.” Så långt domen över Moab.