Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Klagovisorna 2 Bible Online

Klagovisorna 2 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Klagovisorna 2

¹Hur har inte Herren i sin vrede höljt dotter Sion i mörka moln! Från himlen har han slungat Israels härlighet ner till jorden. Han tänkte inte ens på sin fotpall på sin vredes dag.

²Skoningslöst har Herren skövlat alla Jakobs boningar, i sin vrede har han brutit ner dotter Judas fästningar. Han har slagit kungariket och dess furstar till marken och vanärat dem.

³I vredens hetta har han brutit ner Israels stolta makt, dragit tillbaka sin beskyddande hand när fienden kom och brunnit i Jakob som en eld vars lågor förtärde allt som fanns.

⁴Han har spänt sin båge som en fiende redo att skjuta. Som en ovän har han dödat allt som var behagligt att se på. Över dotter Sions tält har han öst ut sin vrede som en eld.

⁵Herren har blivit som en fiende, han har skövlat Israel och alla dess palats, han har förstört dess fästningar. Dottern Juda har han fyllt med stor sorg och klagan.

⁶Han har ödelagt sin egen boning som ett bräckligt skjul, ja, sin egen helgedom har han förstört. HERREN har låtit Sion glömma sina högtider och sabbater. I sin rasande vrede har han avsatt både kung och präst.

⁷Herren har förkastat sitt altare och övergett sin helgedom. Palatsmurarna har han överlämnat åt fiender. Det har höjts ett rop i HERRENS hus som på en högtidsdag.

⁸HERREN har bestämt sig för att förstöra dotter Sions murar. Han har spänt ut mätsnöret och inte hållit tillbaka sin hand från förstörelsen. Han har fått vallar och murar att klaga, och tillsammans har de nu rasat samman.

⁹Stadens portar har sjunkit ner i jorden, hennes bommar har han brutit sönder och krossat. Hennes kung och furstar lever bland främmande folk. Lagen har övergivits, och profeterna får inte längre några syner från HERREN.

¹⁰Dotter Sions äldste sitter tysta på marken. De har kastat stoft på sina huvuden, de är klädda i säcktyg. Jerusalems unga kvinnor har böjt sina huvuden mot jorden.

¹¹Mina ögon är utmattade av gråt, mitt inre är i uppror. Min livskraft är uttömd, för mitt folk går under. Barn och spädbarn tynar bort på stadens gator.

¹²De frågar sina mödrar var bröd och vin finns, och de segnar ner likt sårade på gatorna i staden, de ger upp andan i sina mödrars armar.

¹³Vad ska jag säga om dig? Vad kan jag jämföra dig med, dotter Jerusalem? Vad ska jag likna dig vid, du jungfru Sion, för att trösta dig? Din skada är ändlös som havet. Vem kan bota dig?

¹⁴Dina profeter har sett syner för dig som varit falska och meningslösa. De har inte pekat på din skuld för att du skulle kunna vända från din fångenskap. Deras profetior har varit falska och förledande.

¹⁵Alla som går vägen förbi klappar föraktfullt i händerna åt dig, visslar och skakar på huvudet åt dotter Jerusalem: ”Skulle detta vara den stad som kallats den fulländade skönheten, hela jordens glädje?”

¹⁶Alla dina fiender gapar åt dig. De gnisslar tänder och säger: ”Vi har förstört henne! Detta är dagen vi har väntat på, och vi har levt för att se den!”

¹⁷HERREN har gjort som han har planerat. Han har fullföljt sitt ord, det som han i forntiden beslöt. Han har rivit ner skoningslöst, låtit dina fiender triumfera över dig och gett dina ovänner makten.

¹⁸Ropa högt till Herren, klaga, dotter Sion,[3] låt dina tårar rinna som en flod, dag och natt. Unna dig ingen ro, låt inte dina ögon vila.

¹⁹Gå upp och ropa i natten, i början av nattväkterna, utgjut ditt hjärta som vatten inför Herren! Lyft dina händer upp mot honom för dina barns liv, för de tynar bort av hunger i varje gathörn.

²⁰”Se, HERRE, tänk på vem du behandlar så här! Ska kvinnor äta sina barn, som de fött till livet? Ska präster och profeter dödas i Herrens helgedom?

²¹Unga och gamla ligger på marken, på gatorna, mina unga män och kvinnor har fallit för svärdet. Du har dödat dem på din vredes dag, du har slaktat dem skoningslöst.

²²Som till en högtidsfest inbjöd du förskräckelser från alla håll. På HERRENS vredes dag kunde ingen fly eller överleva. Dem som jag burit och uppfostrat har fienden dödat.”