Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Hesekiel 3 Bible Online

Hesekiel 3 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Hesekiel 3

¹Sedan sa han till mig: ”Du människa, ät upp vad som finns framför dig, ät upp den här bokrullen! Gå sedan och tala till israeliterna!”

²Jag öppnade munnen, och han gav mig bokrullen att äta.

³”Människa”, sa han till mig, ”ät upp och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig.” Jag åt, och den smakade sött som honung.

⁴Sedan sa han till mig: ”Du människa, gå nu till israeliterna och tala mina ord till dem.

⁵Det är inte till ett folk med ett främmande och obegripligt språk som du sänds ut, utan till israeliterna,

⁶inte till många folk vars främmande språk och svårbegripliga tal du inte kan förstå. Om jag hade sänt dig till dem skulle de ha lyssnat till dig.

⁷Men israeliterna vill inte lyssna till dig mer än de vill lyssna till mig. Alla israeliterna har hårda pannor och hårda hjärtan.

⁸Men jag ska göra ditt ansiktsuttryck lika hårt som deras och din panna lika hård.

⁹Jag ska göra din panna hård som den hårdaste sten, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dig inte skrämmas av dem. De är ju ett upproriskt släkte.”

¹⁰Sedan sa han: ”Du människa, lägg allt jag säger på minnet! Lyssna noga!

¹¹Gå till dina landsmän i fångenskapen, tala till dem, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: ’Så säger Herren, HERREN.’ ”

¹²Sedan lyfte Anden mig upp. Bakom mig hörde jag då ett väldigt dån: ”Välsignad vare HERRENS härlighet[8] från denna plats!”

¹³Dånet kom från varelsernas vingar när de rörde vid varandra och ljudet från hjulen intill dem, ett väldigt dån.

¹⁴Anden lyfte mig upp och förde mig bort. Jag var bitter och upprörd medan jag gick. HERRENS hand vilade tungt på mig.

¹⁵Jag kom till de bortförda i Tel Aviv[9], som bodde vid floden Kevar. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, modfälld.

¹⁶När sju dagar hade gått kom HERRENS ord till mig:

¹⁷”Du människa, jag har utsett dig till en väktare för israeliterna. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem för mig.

¹⁸När jag säger till den gudlöse: ’Du ska dö,’ och du inte varnar honom eller tillrättavisar honom för hans onda leverne, för att rädda hans liv, då ska den gudlöse dö i sin synd, men vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig.

¹⁹Men om du varnar den gudlöse och han inte vänder om från sin ondska eller sitt onda leverne, då ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.

²⁰Likaså om en rättfärdig vänder bort från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, ska jag lägga en stötesten framför honom, och han ska dö. Om du inte har varnat honom måste han dö i sin synd. Man ska inte komma ihåg hans rättfärdiga gärningar, och vedergällningen för hans liv ska jag kräva av dig.

²¹Men om du varnar den rättfärdige för att synda, och han inte syndar, då ska han få leva därför att han lät varna sig, och då har du också räddat ditt liv.”

²²HERRENS hand var över mig där, och han sa till mig: ”Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.”

²³Jag reste mig och gick till dalen. Där stod HERRENS härlighet, på samma sätt som jag hade sett vid floden Kevar. Då föll jag ner med ansiktet mot jorden.

²⁴Sedan kom Anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: ”Gå och stäng in dig i ditt hus!

²⁵Människa, de kommer att binda dig med rep, så att du inte kan gå ut bland dem.

²⁶Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett upproriskt släkte.

²⁷Men när jag talar med dig ska jag lösa din tunga, och du ska säga till dem: ’Så säger Herren, HERREN!’ Den som vill lyssna, ska lyssna, den som inte vill, lyssnar inte. De är ju ett upproriskt släkte.