Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Matteus 14 Bible Online

Matteus 14 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Matteus 14

¹Efter ett tag fick tetrarken Herodes[94] höra vad man berättade om Jesus,

²och han sa då till sina tjänare: ”Det måste vara Johannes döparen som har uppstått från de döda. Det är därför sådana krafter verkar i honom.”

³Herodes hade nämligen arresterat Johannes och låtit binda honom och kasta honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru.

⁴Johannes hade sagt rent ut till Herodes: ”Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.”

⁵Helst hade Herodes velat döda Johannes, men han var rädd för folket, som ansåg att Johannes var en profet.

⁶Men när Herodes hade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför gästerna. Herodes blev så förtjust

⁷att han svor att ge henne vad hon än begärde.

⁸Hennes mor fick henne då att säga: ”Jag vill ha Johannes döparens huvud på ett fat.”

⁹Kungen blev ledsen, men på grund av sitt löfte och för gästernas skull, gav han order om att hon skulle få det.

¹⁰Därför halshöggs Johannes i fängelset,

¹¹och man lade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, som i sin tur bar det till sin mor.

¹²Efteråt kom Johannes lärjungar och hämtade kroppen och begravde den. Sedan gick de till Jesus och berättade vad som hade hänt.

¹³Då Jesus fick höra vad som hade hänt åkte han iväg med en båt till en öde plats för att vara för sig själv. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots.

¹⁴När Jesus steg ur båten och fick se allt folk som hade samlats, kände han medlidande med dem och botade dem som var sjuka.

¹⁵På kvällen kom sedan hans lärjungar fram till honom och sa: ”Det är redan sent, och det här är ödemark. Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och köpa sig mat.”

¹⁶Men Jesus svarade: ”Det behövs inte. Ge dem mat, ni själva!”

¹⁷De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar.”

¹⁸”Ge dem till mig”, sa han.

¹⁹Sedan bad han människorna att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden i bitar och gav dem till sina lärjungar, som delade ut dem till folket.

²⁰Alla åt och blev mätta, och efteråt samlade man upp det som var över, och det blev tolv fulla korgar.

²¹Det var omkring 5 000 män som hade ätit, förutom kvinnor och barn.

²²Genast efter detta bad Jesus sina lärjungar att sätta sig i båten och åka i förväg över till andra sidan sjön. Själv stannade han kvar för att se till att folket började vandra hemåt.

²³Och sedan han gjort det, gick han upp på ett berg för att be. Där var han sedan ensam när det blev kväll.

²⁴Under tiden hade båten råkat i svårigheter långt ute på sjön. Det blåste upp, och båten kämpade mot vågorna i motvinden.

²⁵Strax innan det började ljusna kom sedan Jesus till dem, gående på vattnet.

²⁶Då hans lärjungar fick se honom gå på sjön blev de förskräckta, för de trodde det var ett spöke, och de skrek av rädsla.

²⁷Men Jesus talade genast till dem och sa: ”Lugna er, det är jag. Var inte rädda.”

²⁸Då svarade Petrus honom: ”Herre, om det verkligen är du, så säg till mig att komma till dig på vattnet.”

²⁹”Ja”, sa Jesus. ”Kom!” Petrus klev då över båtkanten och började gå på vattnet mot Jesus.

³⁰Men när han såg hur det blåste blev han rädd och började sjunka. ”Rädda mig, Herre!” skrek han.

³¹Och genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom. ”Så lite tro du har!” sa Jesus. ”Varför tvivlade du?”

³²Sedan steg de i båten, och i samma stund lade sig vinden.

³³De som var i båten föll då ner för Jesus och sa: ”Du är verkligen Guds Son!”

³⁴När de hade åkt över sjön, kom de till Gennesaret,

³⁵och där blev Jesus genast igenkänd av människorna på platsen. De skickade bud i hela området, och snart kom folk dit med alla sina sjuka.

³⁶Man bad att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som gjorde det blev friska.