Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Matteus 22 Bible Online

Matteus 22 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Matteus 22

¹Jesus berättade ännu en liknelse för dem:

²”Himmelriket är som när en kung förberedde en bröllopsfest för sin son.

³Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna, men de tackade nej.

⁴Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart för måltiden, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’

⁵Men de var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.

⁶Några grep kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.

⁷Då greps kungen av vrede och sände ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.

⁸Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värdiga.

⁹Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’

¹⁰Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.

¹¹Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna lade han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.

¹²’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[138]

¹³Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och skära tänder.’

¹⁴Många är inbjudna, men få är utvalda.”

¹⁵Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.

¹⁶De skickade några av sina lärjungar, tillsammans med Herodes anhängare[139], och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och ser inte till personen.

¹⁷Tala nu om för oss om det är rätt eller inte att betala skatt till kejsaren.”

¹⁸Men Jesus visste deras ondska. ”Ni hycklare!” sa han. ”Varför försöker ni lura mig?

¹⁹Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom en denar,

²⁰och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?”

²¹”Kejsarens”, svarade de. ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²²När de hörde detta blev de förvånade och gick sin väg och lämnade honom ifred.

²³Samma dag kom några av saddukeerna, som påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de honom:

²⁴”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.’[140]

²⁵Nu fanns det faktiskt bland oss sju bröder. Den förste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.

²⁶Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.

²⁷Sedan dog också kvinnan.

²⁸Vems hustru blir hon när de nu uppstår från de döda? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

²⁹Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft.

³⁰När de döda har uppstått, ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.

³¹Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst vad Gud har sagt till er:

³²’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[141] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[142]”

³³När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.

³⁴Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,

³⁵och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga:

³⁶”Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

³⁷Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[143]

³⁸Detta är det första budet, och också det största.

³⁹Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[144]

⁴⁰De här två buden sammanfattar hela lagen och profeterna.”

⁴¹Medan fariseerna var samlade runt Jesus, frågade han dem:

⁴²”Vad anser ni om Messias? Vem är han ättling till?” De svarade: ”David.”

⁴³”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar ledd av Anden?” frågade Jesus. ”David sa ju:

⁴⁴’Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[145]

⁴⁵David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

⁴⁶Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till honom.