Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Matteus 26 Bible Online

Matteus 26 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Matteus 26

¹När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar:

²”Som ni vet börjar påskhögtiden[163] om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.”

³Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats

⁴för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom.

⁵”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

⁶Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske.

⁷Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.

⁸Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri!

⁹Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”

¹⁰Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

¹¹De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er.

¹²Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning.

¹³Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

¹⁴Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna

¹⁵och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt,

¹⁶och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

¹⁷På första dagen av det osyrade brödets högtid[164] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹⁸Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ”

¹⁹Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.

²⁰När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet.

²¹Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.”

²²Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”

²³Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.[165]

²⁴För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²⁵Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi[166], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”

²⁶Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: ”Ta detta och ät, för det är min kropp.”

²⁷Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem och sa: ”Drick av det allihop,

²⁸för detta är mitt blod, förbundsblodet, som ska utgjutas för många till syndernas förlåtelse.

²⁹Jag säger er, att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän jag dricker det nya vinet med er i min Faders rike.”

³⁰När de till sist hade sjungit lovsången[167] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

³¹Där sa Jesus till dem: ”I natt kommer ni alla på fall för min skull, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, så att fåren i hjorden skingras.’[168]

³²Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

³³Petrus svarade: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska jag aldrig göra det!”

³⁴Men Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig: redan i natt, innan tuppen hinner gala, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³⁵Då sa Petrus: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

³⁶Sedan gick Jesus med sina lärjungar till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa han till dem: ”Sätt er här medan jag går bort en bit och ber.”

³⁷Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Jesus greps nu av sorg och ångest,

³⁸och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig.”

³⁹Sedan gick han lite längre bort och föll ner på sitt ansikte och bad: ”Min Fader, om det är möjligt, så låt mig slippa denna bägare[169]. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴⁰Sedan kom han tillbaka till sina lärjungar och hittade dem sovande. Han sa till Petrus: ”Klarade ni inte att hålla er vakna med mig en enda timma?

⁴¹Vaka och be, så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

⁴²Så lämnade han dem och bad samma bön för andra gången: ”Fader i himlen, om det inte är möjligt att slippa denna bägare, utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.”

⁴³Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna.

⁴⁴Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

⁴⁵Sedan gick han tillbaka till sina lärjungar och sa: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu är stunden inne då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.

⁴⁶Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

⁴⁷Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en stor folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och folkets ledare.

⁴⁸Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det, honom ska ni gripa.”

⁴⁹Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Var hälsad, Rabbi!” och kysste honom.

⁵⁰Jesus svarade: ”Min vän, gör det du har kommit hit för att göra.” Och genast gick de andra fram och grep Jesus och höll fast honom.

⁵¹En av de män som var med Jesus drog då sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

⁵²Men Jesus sa till honom: ”Stoppa tillbaka svärdet! De som använder svärd, kommer själva att falla för svärd.

⁵³Inser du inte att jag skulle kunna be min Fader att skicka mer än tolv arméer med änglar för att hjälpa mig, och att han genast skulle göra det?

⁵⁴Men hur skulle det då gå i uppfyllelse som förutsagts i Skriften, att allt detta måste hända?”

⁵⁵Sedan vände sig Jesus till folkhopen och sa: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! Varje dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig.

⁵⁶Men allt detta har hänt för att profeternas skrifter ska gå i uppfyllelse.[170]” I samma stund övergav alla hans lärjungar honom och flydde.

⁵⁷De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats.

⁵⁸Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

⁵⁹Översteprästerna och hela det judiska rådet[171] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden.

⁶⁰Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt. Till slut kom två

⁶¹som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

⁶²Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?”

⁶³Men Jesus teg. Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

⁶⁴Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[172]”

⁶⁵Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen.

⁶⁶Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

⁶⁷Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar

⁶⁸och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

⁶⁹Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!”

⁷⁰Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

⁷¹Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring.

⁷²Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

⁷³Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.”

⁷⁴Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.