Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Markus 12 Bible Online

Markus 12 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Markus 12

¹Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort.

²När det blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta en del av vingårdens skörd.

³Men de tog fast tjänaren, misshandlade honom och skickade honom tillbaka tomhänt.

⁴Ägaren sände då en annan av sina tjänare, men de slog honom i huvudet och förolämpade honom.

⁵Nästa tjänare som han sände dödade de. Han sände flera andra, men en del misshandlade de, andra slog de ihjäl.

⁶Till slut fanns det bara en kvar att sända, ägarens egen älskade son. Honom sände han iväg som den siste, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

⁷Men lantbrukarna sa till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’

⁸Så tog de fast sonen och dödade honom och slängde kroppen utanför vingården.

⁹Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han kommer själv dit och dödar lantbrukarna och ger sedan vingården till andra.

¹⁰Har ni inte läst det här stället i Skriften: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit en hörnsten.

¹¹Detta är Herrens verk och förunderligt i våra ögon.’ ”[77]

¹²De ville arrestera Jesus genast, eftersom de förstod att det var dem han syftade på i liknelsen, men de var rädda för folket. Därför lämnade de honom och gick därifrån.

¹³De skickade nu några fariseer och anhängare till Herodes[78] för att lura Jesus att säga något som de kunde sätta dit honom för.

¹⁴Och de kom och sa till honom: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du låter dig inte påverkas av människor och ser inte till personen, utan lär oss i sanning Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren. Ska vi göra det eller inte?”

¹⁵Men Jesus förstod att de hycklade och sa: ”Varför försöker ni sätta mig på prov? Ta hit en denar så får jag titta på den.”

¹⁶Då gav de honom ett mynt, och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems underskrift?” ”Kejsarens”, svarade de.

¹⁷”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.” Och de blev förvånade över hans svar.

¹⁸Sedan kom några saddukeer[79] till Jesus. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, och därför frågade de:

¹⁹”Mästare, Mose skrev att om en man dör och lämnar efter sig hustru men inga barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[80]

²⁰Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig, men dog utan att lämna några barn efter sig.

²¹Därför gifte sig bror nummer två med änkan, men dog utan att lämna några barn efter sig, likadant den tredje

²²och alla sju; inga lämnade efter sig några barn. Sedan dog också kvinnan.

²³När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

²⁴Jesus svarade: ”Är det inte därför ni tar så fel eftersom ni förstår varken Skriften eller Guds kraft?

²⁵När de döda uppstår ska de inte gifta sig eller bli bortgifta, utan vara som änglarna i himlen.

²⁶Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Moseböckerna om törnbusken, där Gud säger till Mose: ’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.’[81]

²⁷Gud är inte en gud för döda, utan för levande.[82] Ni tar fullständigt fel.”

²⁸En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”

²⁹Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en.

³⁰Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[83]

³¹Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[84] Inget bud är viktigare än dessa.”

³²Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan.

³³Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”

³⁴När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

³⁵När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han: ”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son?

³⁶David har ju själv sagt, ledd av Anden: ’Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[85]

³⁷David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?” Folkskarorna lyssnade gärna till honom.

³⁸Han fortsatte sin undervisning: ”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen,

³⁹ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna.

⁴⁰De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

⁴¹Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor.

⁴²Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.

⁴³Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra,

⁴⁴för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”