Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Markus 14 Bible Online

Markus 14 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Markus 14

¹Det var nu två dagar kvar till påsken och det osyrade brödets högtid[93]. Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att arrestera Jesus och döda honom.

²”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

³När Jesus var i Betania och låg till bords hos Simon, den spetälske, kom en kvinna fram med en alabasterflaska välluktande, dyrbar äkta nardusolja. Hon bröt sönder flaskan och hällde innehållet över Jesus huvud,

⁴vilket retade några av gästerna. ”Vilket slöseri med olja!” sa de till varandra.

⁵”Den där oljan var ju värd över trehundra denarer[94], man kunde ha sålt den och gett pengarna åt de fattiga.” Och så började de skälla på henne.

⁶Men Jesus sa: ”Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

⁷De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan göra gott mot dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er.

⁸Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp inför begravningen.

⁹Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar evangeliet, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

¹⁰Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda Jesus.

¹¹De blev mycket glada och lovade honom pengar. Sedan sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

¹²På första dagen av det osyrade brödets högtid[95], den dag då påsklammet slaktades, frågade lärjungarna honom: ”Vart vill du att vi ska gå och ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹³Jesus skickade då iväg två av dem och sa åt dem: ”Gå in i staden. Där kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom.

¹⁴Säg sedan till den man som äger huset där han går in: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’

¹⁵Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning vår måltid där.”

¹⁶Då gick de två lärjungarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

¹⁷På kvällen kom sedan Jesus dit med de tolv.

¹⁸Och medan de låg till bords och åt sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här med mig.[96]”

¹⁹Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: ”Det är väl inte jag?”

²⁰Han svarade: ”Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.[97]

²¹För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²²Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till dem och sa: ”Ta detta, för det är min kropp.”

²³Sedan tog han en bägare och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den.

²⁴Han sa till dem: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som utgjuts för många.

²⁵Sannerligen säger jag er: från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”

²⁶När de till sist hade sjungit lovsången[98] tillsammans, gick de ut till Olivberget.

²⁷Där sa Jesus till dem: ”Ni kommer alla på fall, för det står skrivet: ’Jag ska slå herden, så att fåren skingras.’[99]

²⁸Men när jag har uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen.”

²⁹Då sa Petrus: ”Även om alla andra kommer på fall, så ska inte jag göra det!”

³⁰Jesus sa till honom: ”Sannerligen säger jag dig, att redan i natt, innan tuppen hinner gala två gånger, ska du tre gånger ha förnekat mig.”

³¹Men Petrus gav sig inte utan sa: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och alla de andra sa samma sak.

³²De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber”,

³³men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Han greps nu av bävan och ångest,

³⁴och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

³⁵Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt.

³⁶”Abba, Fader”[100], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare[101]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

³⁷Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus[102]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?

³⁸Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

³⁹Så gick han bort och bad med samma ord.

⁴⁰Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

⁴¹När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.

⁴²Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

⁴³Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare.

⁴⁴Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”

⁴⁵Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi[103]”, och kysste honom.

⁴⁶Då grep de Jesus och höll fast honom.

⁴⁷Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

⁴⁸Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig!

⁴⁹Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”

⁵⁰Då övergav alla honom och flydde.

⁵¹Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom,

⁵²lämnade han skynket och sprang därifrån naken.

⁵³De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats.

⁵⁴Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

⁵⁵Översteprästerna och hela det judiska rådet[104] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.

⁵⁶Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.

⁵⁷Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom:

⁵⁸”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ”

⁵⁹Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

⁶⁰Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?”

⁶¹Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

⁶²”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[105]”

⁶³Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen!

⁶⁴Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

⁶⁵Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![106]” Och tjänarna gav honom örfilar.

⁶⁶Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit

⁶⁷och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.”

⁶⁸Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[107]

⁶⁹Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!”

⁷⁰Men Petrus nekade igen. Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.”

⁷¹Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!”

⁷²Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.