Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Markus 3 Bible Online

Markus 3 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Markus 3

¹En annan gång gick Jesus in i en synagoga, och där var en man som hade en förtvinad hand.

²De höll noga ögonen på honom för att se om han skulle bota mannen på sabbaten, så att de skulle få något att anklaga honom för.

³Men Jesus sa till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit fram.”

⁴Sedan frågade han dem: ”Vad är tillåtet att göra på sabbaten, göra gott eller ont, rädda liv eller döda någon?” Men ingen ville säga något.

⁵Då såg han på dem med vrede, djupt bedrövad över hårdheten i deras hjärtan. Sedan sa han till mannen: ”Räck fram din hand!” Och då mannen gjorde det, blev handen normal igen.

⁶Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer tillsammans med Herodes anhängare[12] på hur de skulle få Jesus dödad.

⁷Jesus och hans lärjungar drog sig nu till sjön, och massor av människor från Galileen, men också från Judeen,

⁸Jerusalem och Idumeen, från andra sidan Jordan och ända bortifrån Tyros och Sidon, följde honom när de hörde om allt han gjorde.

⁹Jesus bad sina lärjungar att ha en båt färdig, för att han skulle slippa bli trängd av folkmassan.

¹⁰Många människor hade blivit botade, och de sjuka trängde därför på från alla håll för att röra vid honom.

¹¹När de orena andarna fick syn på honom, föll de ner vid hans fötter och ropade: ”Du är Guds Son!”

¹²Men Jesus förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

¹³Sedan gick Jesus upp på ett berg och tog med sig några som han hade valt ut. När de kom till honom,

¹⁴utsåg han tolv av dem, som han kallade apostlar, till att följa honom och sändas ut för att predika,

¹⁵och han gav dem makt att driva ut onda andar.[13]

¹⁶De tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus,

¹⁷Sebedaios söner Jakob och Johannes, som han kallade Boanerges, ”åsksönerna”,

¹⁸Andreas, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon ”den ivrige”[14]

¹⁹och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

²⁰När Jesus kom hem, började folk att samlas igen, i en sådan mängd att varken han eller hans lärjungar ens fick tid att äta.

²¹När hans familj fick höra det, gick de dit för att ta hand om honom. ”Han är från sina sinnen!” sa de.

²²Men de skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem, sa: ”Han är besatt av Beelsebul[15]. Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

²³Jesus kallade då till sig dem och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan?

²⁴Ett rike där man strider mot varandra går ju under.

²⁵Och en familj där man strider mot varandra upphör snart att existera.

²⁶Om nu Satan är kluven och strider mot sig själv, då kan han inte bestå, utan det är snart ute med honom.

²⁷Ingen kan gå in i en stark mans hus och plundra honom på vad han äger utan att först binda honom. Sedan kan man plundra hans hus.

²⁸Sannerligen säger jag er: Människor kan få förlåtelse för alla slags synder och hädelser, hur mycket man än hädar.

²⁹Men den som hädar den heliga Anden kan aldrig i evighet få förlåtelse. Då gör man sig skyldig till en evig synd.”

³⁰De hade nämligen sagt att han hade en oren ande.[16]

³¹Nu kom Jesus mor och hans bröder och stannade utanför och skickade bud till honom för att kalla på honom.

³²Skaran som satt runt Jesus sa då till honom: ”Din mor och dina bröder står här utanför och frågar efter dig.”

³³Men han svarade: ”Min mor och mina bröder! Vilka är det?”

³⁴Sedan såg han på dem som satt runt omkring honom och sa: ”Det här är min mor och mina syskon.

³⁵Var och en som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor.”