Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 1 Bible Online

Lukas 1 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 1

¹Många har redan åtagit sig att sammanställa en skildring av allt det som har hänt ibland oss,

²i enlighet med vad vi har fått veta av de ögonvittnen som var med från början och som blev ordets tjänare.

³Men nu har också jag noga gått igenom alla fakta ända från början och bestämt mig för att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos,

⁴för att du ska förstå att du kan lita på alla de upplysningar du har fått.

⁵När Herodes var kung i Judeen, fanns det en präst som hette Sakarias. Han tillhörde Avias avdelning bland prästerna. Också hans hustru Elisabet var en ättling till Aron.

⁶De var båda rättfärdiga inför Gud och levde klanderfritt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

⁷De hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.

⁸Men en dag, när Sakarias avdelning var i tjänst och han tjänstgjorde som präst inför Gud,

⁹och man som vanligt kastat lott om vem som skulle få gå in i Herrens tempel och tända rökelse, blev Sakarias utvald.

¹⁰Under tiden som rökelseoffret pågick stod allt folket utanför och bad.

¹¹Då fick han se en ängel från Herren stå till höger om rökelsealtaret.

¹²Sakarias blev förskräckt vid den synen och greps av fruktan.

¹³Men ängeln sa till honom: ”Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Du och din hustru Elisabet ska få en son, och du ska låta honom heta Johannes[1].

¹⁴Han ska bli till glädje och lycka för dig, och många ska glädja sig över hans födelse.

¹⁵Han ska bli stor inför Herren. Han ska aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld av den heliga Anden redan i moderlivet.

¹⁶Han ska få många bland Israels folk att vända tillbaka till Herren, deras Gud.

¹⁷Han ska gå framför honom i Elias[2] ande och kraft. Han ska vända fädernas hjärtan till deras barn och de upproriska till ett rättfärdigt sinnelag, för att förbereda åt Herren ett folk som är berett.”

¹⁸Sakarias sa till ängeln: ”Hur kan jag vara säker på detta? Jag är ju en gammal man och min hustru är till åren.”

¹⁹Då sa ängeln: ”Jag är Gabriel, och jag står inför Gud. Jag är utsänd för att tala till dig och meddela denna glada nyhet.

²⁰Men du ska bli stum och inte kunna tala förrän detta inträffar, eftersom du inte trodde på mina ord. De ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.”

²¹Utanför stod folket och väntade på att Sakarias skulle komma ut, och man började undra varför han dröjde så länge.

²²Då han till slut kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn. Han förblev stum.

²³När Sakarias hade avslutat sin tjänstgöring, vände han tillbaka hem.

²⁴Och strax efteråt blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan från folk i fem månader. Hon sa:

²⁵”Tänk vad Herren har gjort med mig. Han har sett till mig, så att jag slipper min skam bland människor.”

²⁶I sjätte månaden sände Gud ängeln Gabriel till staden Nasaret i Galileen,

²⁷till en jungfru[3] som hette Maria och som var trolovad[4] med en man som hette Josef, av Davids släkt.

²⁸Ängeln kom in och sa till henne: ”Gläd dig, du högt benådade! Herren är med dig!”

²⁹Maria blev förskräckt och undrade vad ängeln kunde mena.

³⁰Men ängeln sa: ”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud.

³¹Du ska bli med barn och föda en Son, och du ska låta honom heta Jesus.

³²Han ska bli stor och kallas den Högstes Son. Och Herren Gud ska ge honom hans förfader Davids tron.

³³Han ska regera över Jakobs släkt[5] för evigt, och hans kungamakt ska aldrig ta slut.”

³⁴Då frågade Maria ängeln: ”Men hur ska detta kunna ske? Jag har ju inte varit tillsammans med någon man.”

³⁵Ängeln svarade: ”Den heliga Anden ska komma över dig och den Högstes kraft vila över dig. Därför ska det barn du föder vara heligt och kallas Guds Son.

³⁶Din släkting Elisabet väntar också barn, trots sin höga ålder. Hon, som man sa var steril, är nu i sjätte månaden.

³⁷Ingenting är omöjligt för Gud.”

³⁸Maria sa: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det bli som du har sagt.” Sedan lämnade ängeln henne.

³⁹Några dagar senare skyndade sig Maria iväg till en stad i Juda bergsbygd.

⁴⁰Hon gick till Sakarias hus och hälsade på Elisabet.

⁴¹När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av den heliga Anden.

⁴²Hon ropade högt: ”Välsignad är du bland kvinnorna, och välsignat är barnet du bär!

⁴³Vilken ära för mig att modern till min Herre kommer på besök!

⁴⁴I samma stund som jag hörde din hälsning sparkade barnet till av glädje i min mage.

⁴⁵Lycklig är den som trodde, för vad Herren har sagt ska gå i uppfyllelse.”

⁴⁶Maria sa: ”Jag vill hylla Herren av hela min själ!

⁴⁷Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!

⁴⁸Han har sett till sin ringa tjänarinna. Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.

⁴⁹Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig. Heligt är hans namn.

⁵⁰Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom, från generation till generation.

⁵¹Han har utfört väldiga gärningar med sin arm och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.

⁵²Härskare störtar han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.

⁵³Han mättar de hungriga med sin godhet, men de rika driver han tomhänta bort.

⁵⁴Han hjälper sin tjänare Israel och kommer ihåg sin barmhärtighet

⁵⁵mot Abraham och hans ättlingar för evigt, som han lovade våra förfäder.”

⁵⁶Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

⁵⁷För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son.

⁵⁸Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.

⁵⁹På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far,

⁶⁰men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”

⁶¹Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.”

⁶²Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.

⁶³Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.”

⁶⁴Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.

⁶⁵Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd.

⁶⁶De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”

⁶⁷Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade:

⁶⁸”Välsignad är Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och återlöser det.

⁶⁹Han reser en mäktig[6] räddare från sin tjänare Davids ätt,

⁷⁰som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter,

⁷¹till räddning från våra fiender, från alla som hatar oss.

⁷²Han visar barmhärtighet mot våra förfäder och håller sitt heliga förbund,

⁷³eden han svor vår fader Abraham:

⁷⁴att rädda oss från våra fienders hand, så att vi får tjäna honom utan fruktan,

⁷⁵i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever.

⁷⁶Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och bana väg för honom.

⁷⁷Så ska hans folk veta att räddningen är här med förlåtelse för deras synder.

⁷⁸För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet ska en soluppgång[7] komma ner till oss från höjden

⁷⁹och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga och leda våra steg in på fridens väg.”

⁸⁰Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.