Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 20 Bible Online

Lukas 20 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 20

¹En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram

²och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”

³Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig:

⁴Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”

⁵De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.

⁶Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.”

⁷Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

⁸Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

⁹Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid.

¹⁰När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt.

¹¹Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt.

¹²Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

¹³’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

¹⁴Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’

¹⁵Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.” ”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus.

¹⁶”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.” När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”

¹⁷Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet: ’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har blivit en hörnsten.’[108]

¹⁸Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[109] ”

¹⁹De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.

²⁰Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.

²¹”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg.

²²Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

²³Men Jesus genomskådade deras list och sa:

²⁴”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?” ”Kejsarens”, svarade de.

²⁵”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

²⁶De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.

²⁷Sedan kom några saddukeer[110] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

²⁸”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[111]

²⁹Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös.

³⁰Bror nummer två

³¹och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.

³²Till slut dog också kvinnan.

³³När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

³⁴Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta.

³⁵De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta.

³⁶De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått.

³⁷Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[112]

³⁸Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

³⁹”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda.

⁴⁰Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

⁴¹Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son?

⁴²David själv skrev ju i Psaltaren: ’Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida,

⁴³tills jag har lagt dina fiender som en pall under dina fötter.’[113]

⁴⁴David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

⁴⁵Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar:

⁴⁶”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna.

⁴⁷De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”