Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 22 Bible Online

Lukas 22 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 22

¹Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[117].

²Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.

³Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.

⁴Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus.

⁵De blev mycket glada och erbjöd honom pengar,

⁶som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.

⁷Så kom det osyrade brödets högtidsdag[118] då påsklammet skulle slaktas.

⁸Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”

⁹”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.

¹⁰Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i

¹¹och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’

¹²Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”

¹³Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

¹⁴När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.

¹⁵Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.

¹⁶För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”

¹⁷Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er.

¹⁸Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”

¹⁹Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”

²⁰Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er.

²¹Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig.[119]

²²För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”

²³Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.

²⁴Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.

²⁵Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare.

²⁶Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare.

²⁷Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare.

²⁸Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar.

²⁹Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er.

³⁰Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.

³¹Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete.

³²Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”

³³Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”

³⁴Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”

³⁵Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?” ”Nej, ingenting”, svarade de.

³⁶”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett.[120]

³⁷För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[121]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”

³⁸”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.” ”Det räcker”, sa Jesus.

³⁹Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget.

⁴⁰Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”

⁴¹Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad:

⁴²”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”

⁴³Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.

⁴⁴Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken.

⁴⁵Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg.

⁴⁶Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”

⁴⁷Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss.

⁴⁸Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”

⁴⁹När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?”

⁵⁰Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.

⁵¹Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.

⁵²Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig!

⁵³Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”

⁵⁴Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

⁵⁵Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

⁵⁶En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”

⁵⁷Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”

⁵⁸Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!” ”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.

⁵⁹Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”

⁶⁰Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.

⁶¹I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.”

⁶²Och han gick ut och grät bittert.

⁶³De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom.

⁶⁴De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

⁶⁵Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

⁶⁶Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet.

⁶⁷De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!” Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig,

⁶⁸och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara.

⁶⁹Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[122]”

⁷⁰Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?” Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”

⁷¹Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”