Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 24 Bible Online

Lukas 24 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 24

¹Mycket tidigt på morgonen efter sabbaten, i gryningen, gick kvinnorna till graven med oljorna som de hade gjort i ordning.

²Där fick de se att stenen var bortrullad från gravöppningen,

³och när de gick in i graven kunde de inte hitta Herren Jesus kropp.

⁴De visste inte vad de skulle tro. Då stod där plötsligt två män i skinande vita kläder.

⁵Kvinnorna blev förskräckta och bugade sig djupt, men männen frågade dem: ”Varför letar ni efter den levande bland de döda?

⁶Han är inte här. Han har uppstått. Kommer ni inte ihåg vad han sa till er då han fortfarande var i Galileen:

⁷att Människosonen måste överlämnas till syndiga människor och korsfästas och uppstå på den tredje dagen?”

⁸Då kom de ihåg att Jesus hade sagt detta,

⁹och när de kom tillbaka från graven berättade de allt detta för de elva och för alla de andra.

¹⁰Det var Maria från Magdala, och Johanna och Maria, Jakobs mor, och flera andra, som tillsammans berättade detta för apostlarna.

¹¹Men de tyckte att det lät som tomt prat och trodde inte på det.

¹²Men Petrus sprang iväg till graven, och när han böjde sig ner och tittade in såg han linnesvepningen ligga där. Han gick därifrån förundrad över det som hade hänt.

¹³Samma dag var två lärjungar på väg till en by som heter Emmaus och som ligger drygt en mil från Jerusalem.

¹⁴De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt.

¹⁵Och plötsligt, medan de pratade och diskuterade, kom Jesus själv och började gå bredvid dem.

¹⁶Men fast de såg honom var det något som hindrade dem från att känna igen honom.

¹⁷”Vad är det ni går här och diskuterar med varandra?” undrade han. Då stannade de, och med sorg i blicken

¹⁸svarade en av dem, som hette Kleopas: ”Är du bara en besökare som har varit i Jerusalem och inte vet vad som hänt där de senaste dagarna?”

¹⁹”Vad är det som har hänt?” frågade han. ”Det här med Jesus från Nasaret”, sa de. ”Han var en profet, som var mäktig i ord och gärning inför både Gud och människor.

²⁰Men översteprästerna och medlemmarna i rådet överlämnade honom till att dömas till döden och korsfästas.

²¹Och vi som hoppades att han var den som skulle befria Israel! Idag är det dessutom tredje dagen sedan allt detta hände,

²²och nu har några kvinnor bland oss gjort oss helt uppskakade. De gick nämligen ut till graven tidigt i morse

²³men fann inte hans kropp. När de kom tillbaka berättade de att de i en syn hade sett änglar, som sa att han lever.

²⁴Några av de våra gick därför till graven, och de fann att det stämde som kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵Då sa Jesus till dem: ”Tänk vad lite ni förstår! Och hur svårt era hjärtan har för att tro på det som profeterna har sagt!

²⁶Skulle inte Messias lida detta och efter det gå in i sin härlighet?”

²⁷Sedan förklarade han för dem, med början hos Mose och alla profeterna, vad som stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸Vid det laget var de nästan framme i byn dit de var på väg, och det såg ut som om Jesus tänkte gå vidare.

²⁹Men de hejdade honom och bad ivrigt: ”Stanna här hos oss. Det börjar ju redan bli kväll, och dagen har gått.” Jesus följde då med dem in och stannade.

³⁰När de sedan slagit sig ner för att äta, tog han brödet och tackade Gud för det, bröt det och räckte det till dem.

³¹Då öppnades deras ögon och de kände igen honom. Men då var han försvunnen ur deras åsyn.

³²De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann i våra hjärtan när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?”

³³Och utan att förlora någon tid skyndade de tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra församlade.

³⁴Dessa tog emot dem med orden: ”Herren har verkligen uppstått! Han har visat sig för Simon!”

³⁵Då berättade de två vad som hade hänt på vägen, och hur de hade känt igen honom då han bröt brödet.

³⁶Medan de fortfarande höll på att berätta stod Jesus plötsligt där mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!”

³⁷Men de blev fruktansvärt rädda allihop, och trodde att det var en ande.

³⁸”Varför är ni rädda?” frågade Jesus. ”Varför stiger det upp tvivel i era hjärtan?

³⁹Se på mina händer och mina fötter! Det är jag själv. Känn på mig och se! En ande har inte kött och ben, som ni kan se att jag har.”

⁴⁰När han sagt det visade han dem sina händer och fötter.

⁴¹Men fortfarande kunde de inte tro, så fyllda av både glädje och förvåning var de. Då frågade han dem: ”Har ni något att äta?”

⁴²Och de gav honom en bit stekt fisk,

⁴³som han åt medan de såg på.

⁴⁴Sedan sa han till dem: ”Det här är vad jag sa till er medan jag fortfarande var hos er, att allt som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna, måste gå i uppfyllelse.”

⁴⁵Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna.

⁴⁶Han sa till dem: ”Detta är vad som står skrivet, att Messias ska lida och uppstå igen på den tredje dagen.

⁴⁷Och omvändelse och syndernas förlåtelse ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

⁴⁸Ni ska vittna om allt detta.

⁴⁹Och jag ska sända er vad min Fader har lovat. Men stanna här i staden tills ni utrustas med kraft från höjden.”

⁵⁰Sedan tog Jesus dem med sig ut ur staden och bort mot Betania, och där lyfte han sina händer och välsignade dem.

⁵¹Medan han välsignade dem, lämnade han dem och togs upp till himlen.

⁵²De föll då ner och tillbad honom och återvände sedan till Jerusalem fyllda av en stor glädje.

⁵³Och de var ständigt i templet och hyllade Gud.