Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 7 Bible Online

Lukas 7 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 7

¹När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i Kafarnaum.

²Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han satte stort värde på, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.

³När officeren fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.

⁴Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt till honom: ”Han förtjänar din hjälp”, sa de.

⁵”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan åt oss.”

⁶Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[36]

⁷Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, och låt min tjänare så bli frisk.

⁸Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

⁹När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag säger er att inte ens bland Israels folk har jag funnit en så stark tro.”

¹⁰När de utsända kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.

¹¹Sedan gick Jesus till en stad som hette Nain, och med honom följde hans lärjungar och mycket folk.

¹²Och just som han närmade sig stadsporten bar man ut en död. Den döde var ende sonen, och hans mor var änka. Mycket folk från staden gjorde henne sällskap.

¹³När Herren såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!”

¹⁴Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”jag säger dig: Res dig upp!”

¹⁵Då satte sig den döde upp och började tala. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mor.

¹⁶De greps av fruktan och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har uppstått bland oss!” och: ”Gud har besökt sitt folk”.

¹⁷Berättelsen om detta spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.

¹⁸Johannes döparen fick höra allt detta av sina lärjungar. Han kallade till sig två av dem

¹⁹och skickade dem till Herren för att fråga: ”Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?”

²⁰När männen kom till Jesus sa de: ”Johannes döparen har skickat oss till dig för att fråga: ’Är du den som ska komma, eller ska vi vänta på någon annan?’ ”

²¹Jesus höll just då på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gav också flera blinda synen tillbaka.

²²Jesus svarade dem: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[37]

²³Lycklig är den som inte kommer på fall för min skull.”

²⁴När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes: ”När ni gick ut i ödemarken, vad ville ni då se? Ett grässtrå som vajar för vinden?

²⁵Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen.

²⁶Vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: han är mer än en profet.

²⁷Han är den som det står skrivet om: ’Se! Jag ska sända min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’[38].

²⁸Jag säger er: ingen av en kvinna född är större än Johannes, men den minsta i Guds rike är större än han.”

²⁹Allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, gav Gud rätt, och de lät sig döpas med Johannes dop.

³⁰Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan och lät sig inte döpas av Johannes.

³¹”Vad ska jag jämföra detta släkte med? Vad liknar de?

³²De är som barn som sitter på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade flöjt för er, men ni ville inte dansa. Vi sjöng klagosång för er, men ni ville inte gråta.’

³³Johannes döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’

³⁴Men Människosonen har kommit och äter och dricker, och då säger ni: ’Se vilken frossare och drinkare, en vän till tullindrivare och syndare!’

³⁵Men vishetens barn ger ändå visheten rätt.[39]”

³⁶En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, så han gick dit och slog sig ner för att äta.

³⁷I staden fanns en kvinna som var en synderska[40], och hon fick höra att han var där i fariséns hus och åt. Hon gick då dit med en alabasterflaska väldoftande olja.

³⁸Hon ställde sig bakom Jesus vid hans fötter[41] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.

³⁹När värden, som var farisé, såg det, tänkte han för sig själv: ”Om den här mannen verkligen var en profet, hade han förstått vad det här är för en slags kvinna som rör vid honom, en synderska.”

⁴⁰Jesus sa till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”

⁴¹”En man lånade ut pengar till två personer, femhundra denarer till den ene och femtio till den andre.[42]

⁴²Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden. Vem av dem älskar honom mest?”

⁴³”Jag antar att den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.

⁴⁴Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus gav du mig inget vatten så att jag kunde tvätta mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.

⁴⁵Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.

⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.

⁴⁷Därför säger jag dig att hennes många synder är förlåtna, vilket hennes stora kärleksfullhet visar. Men den som har fått litet förlåtet, visar lite kärlek.”

⁴⁸Sedan sa han till kvinnan: ”Dina synder är förlåtna.”

⁴⁹Då sa de övriga vid bordet till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”

⁵⁰Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har räddat dig. Gå i frid.”