Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Lukas 9 Bible Online

Lukas 9 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Lukas 9

¹Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar.

²Sedan sände han ut dem för att förkunna Guds rike och för att bota sjuka.

³Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och ingen extra skjorta.

⁴När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni vandrar vidare därifrån.

⁵Men om människorna i en stad inte vill ta emot er, så gå bara därifrån och skaka stadens damm av era fötter. Det ska vittna mot dem.”

⁶Så började de att vandra från plats till plats och spred evangeliet och botade sjuka.

⁷När tetrarken Herodes fick höra talas om allt detta som hände, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda.

⁸Några sa att det var Elia[51] som visade sig, och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men vem är denne som jag hör sådant här om?” Och han försökte få träffa Jesus.

¹⁰Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida,

¹¹men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.

¹²När det började bli kväll kom de tolv till honom och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. Här i denna ödemark finns det ju ingenting.”

¹³Men Jesus svarade: ”Ge dem mat, ni själva!” De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna.”

¹⁴Det var omkring 5 000 män[52] där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna.

¹⁵Då gjorde de som han sa och lät alla slå sig ner.

¹⁶Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.

¹⁷Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv korgar.

¹⁸En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”

¹⁹”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[53]. Andra säger att någon av de gamla profeterna har uppstått från de döda.”

²⁰Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Guds Messias.”

²¹Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon

²²och sa: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad och uppstå på den tredje[54] dagen.”

²³Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa mig.

²⁴Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det.

²⁵Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt går evigt förlorad?

²⁶Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

²⁷Men jag säger er en sanning: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike.[55]”

²⁸Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.

²⁹Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita.

³⁰Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[56]

³¹som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.

³²Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom.

³³När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.

³⁴Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta.

³⁵Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[57]. Lyssna på honom!”

³⁶Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar. Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.

³⁷Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk.

³⁸Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn.

³⁹En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom.

⁴⁰Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”

⁴¹”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.”

⁴²Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.

⁴³Alla blev förundrade över Guds storhet. Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:

⁴⁴”Lyssna noga på vad jag nu säger: Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna.”

⁴⁵Men de förstod inte vad han talade om. Det var fördolt för dem, så att de inte förmådde att fatta det, och de vågade inte fråga vad han menade.

⁴⁶Lärjungarna började nu diskutera med varandra om vem av dem som var störst.

⁴⁷Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras hjärtan. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig

⁴⁸och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. Den som är minst bland er, han är störst.”

⁴⁹Johannes sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”

⁵⁰Då sa Jesus till honom: ”Låt honom hålla på, för den som inte är emot er, han är för er.”

⁵¹Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.

⁵²Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk[58] by för att förbereda för hans ankomst.

⁵³Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.

⁵⁴När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[59]

⁵⁵Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[60]

⁵⁶Sedan gick de vidare till en annan by.

⁵⁷Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”

⁵⁸Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”

⁵⁹Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[61]

⁶⁰Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”

⁶¹En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”

⁶²Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”