Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Apostlagärningarna 16 Bible Online

Apostlagärningarna 16 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Apostlagärningarna 16

¹Paulus kom nu till Derbe och Lystra. Där fanns en lärjunge som hette Timotheos, som var son till en kristen judinna men vars far var grek.

²De troende i Lystra och Ikonion hade bara gott att säga om honom,

³och Paulus ville därför att Timotheos skulle följa med dem på deras resa. Men av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, eftersom alla visste att hans far var grek.

⁴De reste sedan från stad till stad och berättade om vad apostlarna och församlingsledarna i Jerusalem hade beslutat och som man skulle följa.

⁵Församlingarna stärktes i sin tro, och för varje dag ökade antalet troende.

⁶Paulus och hans följeslagare reste nu genom Frygien och Galatien, eftersom den heliga Anden hade hindrat dem från att förkunna budskapet i Asien.

⁷När de efter ett tag kom fram till Mysiens gräns tänkte de gå mot Bithynien, men Jesus Ande tillät dem inte att resa dit.[79]

⁸De fortsatte därför genom Mysien och kom till Troas.

⁹Där fick Paulus på natten se en syn. Han såg en man från Makedonien[80] stå där och be honom: ”Kom över till Makedonien och hjälp oss!”

¹⁰Vi ville därför genast efter att Paulus haft denna syn resa över till Makedonien, eftersom vi förstod att Gud kallade oss att förkunna evangeliet där.[81]

¹¹Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade rakt över till Samothrake och nästa dag vidare till Neapolis.

¹²Därifrån fortsatte vi till Filippi, en romersk koloni och en av de ledande städerna i denna del av Makedonien. Där stannade vi sedan i flera dagar.

¹³På sabbaten gick vi ut ur staden och ner till en flodstrand, där vi antog att det skulle finnas ett böneställe. Vi satte oss ner och talade till de kvinnor som hade samlats där.

¹⁴En av dem hette Lydia. Hon kom från staden Thyatira och handlade med purpurtyger[82]. Hon var gudfruktig, och när hon nu lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.

¹⁵Hon lät sedan döpa sig tillsammans med alla i sitt hus, och efteråt bad hon: ”Nu när ni ser att jag tror på Herren, så måste ni komma och bo hos mig.” Och hon gav sig inte.

¹⁶När vi en dag var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som var besatt av en spådomsande. Hon kunde spå och drog in mycket pengar åt sina ägare.

¹⁷Flickan följde efter Paulus och oss andra och ropade: ”De här männen är den högsta Gudens tjänare och förkunnar för er vägen till räddning!”

¹⁸Detta upprepades dagligen tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till anden: ”I Jesus Kristus namn befaller jag dig att fara ut ur henne!” Och genast lämnade anden henne.

¹⁹Men när hennes ägare såg att de inte längre kunde tjäna pengar på henne, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför stadens myndigheter på torget.

²⁰Man förde fram dem inför de romerska domarna och sa: ”De här judarna vänder upp och ner på hela staden.

²¹De förespråkar seder som inte är tillåtna för oss som romerska medborgare att anta eller praktisera.”

²²Hela folkmassan började då angripa Paulus och Silas och domarna befallde att man skulle ta av dem kläderna och piska dem med spön.

²³De blev svårt slagna och efteråt kastades de i fängelse. Fångvaktaren fick order om att vakta dem mycket noga

²⁴och placerade dem i den innersta cellen där han låste fast deras ben i en trästock.

²⁵Runt midnatt satt sedan Paulus och Silas och bad och sjöng lovsånger till Gud medan de andra fångarna lyssnade.

²⁶Då kom det plötsligt ett jordskalv som var så kraftigt att fängelset skakades ända ner i grunden. I samma stund flög alla dörrar upp och kedjorna föll av fångarna.

²⁷Då vaknade fångvaktaren och när han fick se att fängelsets alla dörrar stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸Men Paulus ropade till honom: ”Gör dig inget illa! Vi är kvar allihop!”

²⁹Då bad den skräckslagne fångvaktaren om ljus och sprang in och kastade sig på knä framför Paulus och Silas.

³⁰Sedan förde han ut dem ur cellen och frågade: ”Vad ska jag göra för att bli räddad?”

³¹De svarade: ”Tro på Herren Jesus, så ska du bli räddad, både du och din familj!”[83]

³²De fick sedan berätta budskapet om Herren för fångvaktaren och hela hans familj.

³³Fångvaktaren tog genast hand om dem och tvättade deras sår mitt i natten. Han och hela familjen lät sedan döpa sig.

³⁴Han tog dem med sig upp till sin bostad och bjöd dem på mat. Både han och familjen var överlyckliga för att de hade kommit till tro på Gud.

³⁵Nästa morgon skickade domarna dit sina vakter för att meddela att männen skulle släppas fria.

³⁶Fångvaktaren talade då om detta för Paulus och sa: ”Domarna har beslutat att frige er, så nu behöver ni inte sitta här längre. Gå i frid!”

³⁷Men Paulus svarade: ”Åh nej! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva föra ut oss!”

³⁸Vakterna berättade då detta för domarna och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare, blev de rädda.

³⁹De kom genast och talade vänligt till dem. Sedan förde de ut dem och vädjade till dem att lämna staden.

⁴⁰Men när de kom ut ur fängelset, gick de till Lydias hus där de träffade alla de troende och uppmuntrade dem och sedan gick de vidare.