Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Apostlagärningarna 4 Bible Online

Apostlagärningarna 4 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Apostlagärningarna 4

¹Medan Petrus och Johannes fortfarande talade till folket, kom prästerna, officeren vid tempelvakten och saddukeerna[20] fram till dem.

²De var mycket upprörda över att de undervisade folket och utifrån Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.

³Därför grep de Petrus och Johannes och satte dem sedan i fängelse över natten eftersom det hunnit bli kväll.

⁴Men många som hade lyssnat till budskapet började tro och antalet troende hade nu stigit till omkring 5 000 män.

⁵Följande dag samlades de högsta styresmännen och folkets ledare och de skriftlärda i Jerusalem.[21]

⁶Översteprästen Hannas var där, liksom Kajafas, Johannes, Alexandros och alla övriga från översteprästernas släkt.

⁷De lät sedan hämta Petrus och Johannes och frågade dem: ”Genom vilken kraft och i vems namn har ni gjort det här?”

⁸Då fylldes Petrus av den heliga Anden och svarade dem: ”Ni styresmän och ledare för folket!

⁹Om vi idag frågas ut om en god gärning mot en handikappad man och på vilket sätt han blev frisk,

¹⁰ska både ni och alla andra i Israel veta att det är i nasarén Jesus Kristus namn som den här mannen står framför er fullständigt frisk. Ni korsfäste Jesus, men Gud uppväckte honom från de döda.

¹¹Han är ’den sten som inte dög åt er byggnadsarbetare har blivit en hörnsten.[22]’

¹²Räddningen finns inte hos någon annan och det finns inget annat namn bland människor under hela himlen som kan rädda oss.”

¹³När de såg hur modiga Petrus och Johannes var och att de tydligen var vanliga enkla människor utan högre utbildning,[23] blev de mycket förvånade. De visste bara att dessa hade varit tillsammans med Jesus.

¹⁴Men eftersom de kunde se mannen stå där bredvid dem fullt frisk, kunde de inget säga.

¹⁵Därför skickade de ut dem ur rådssalen och började diskutera med varandra.

¹⁶De sa: ”Vad ska vi göra med de här människorna? Vi kan ju inte neka till att de har gjort ett stort tecken och alla i Jerusalem känner redan till det.

¹⁷Men vi kanske kan hindra att detta sprids ännu mer bland folket. Vi varnar dem för att i fortsättningen tala till någon mer i det namnet.”

¹⁸Sedan kallade de in Petrus och Johannes igen och befallde dem att aldrig mer tala eller undervisa i namnet Jesus.

¹⁹Men Petrus och Johannes svarade: ”Tänk efter själva, om det är rätt inför Gud att lyda er istället för honom?

²⁰Nej, vi kan inte låta bli att berätta om allt det som vi har sett och hört.”

²¹Då hotade rådet dem än en gång men släppte dem sedan. De visste inte hur de skulle straffa dem för alla hyllade Gud för det som hade skett.

²²Mannen som hade blivit botad genom detta tecken var nämligen över fyrtio år gammal.

²³Så snart Petrus och Johannes blev fria, sökte de upp de sina och berättade allt vad översteprästerna och folkets ledare hade sagt.

²⁴Och när de andra hörde dem, började alla gemensamt ropa högt till Gud och sa: ”Herre, du som har skapat himlen och jorden och haven och allt som finns i dem![24]

²⁵Du lät den heliga Anden tala genom vår förfader David, din tjänare: ’Varför gör folken uppror? Varför smider de meningslösa planer?

²⁶Jordens kungar reser sig; makthavarna samlas mot Herren och mot hans Smorde.’[25]

²⁷De slog sig verkligen samman i den här staden mot din heliga tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus, de andra folken och Israels folk,

²⁸de har gjort vad du i din makt och med din vilja hade förutbestämt.

²⁹Herre, se nu hur de hotar oss! Så hjälp nu dina tjänare att frimodigt förkunna ditt budskap!

³⁰Visa din makt och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din heliga tjänare Jesus namn!”

³¹När de hade slutat be, skakade platsen där de var samlade och alla fylldes av den heliga Anden och förkunnade Guds budskap frimodigt.

³²Alla de troende var enade till hjärta och själ och ingen tyckte att det han ägde var hans eget utan alla delade med sig av vad de hade.

³³Apostlarna vittnade med stor kraft om att Herren Jesus hade uppstått från de döda och Gud var mycket nådig mot dem alla.

³⁴Ingen av dem saknade något. Alla som ägde mark eller hus sålde det och kom med vad de fått

³⁵och lämnade pengarna framför apostlarna. De delades sedan ut åt var och en allt efter deras behov.

³⁶Josef, en levit från Cypern som apostlarna kallade Barnabas, ”Tröstens son”,

³⁷sålde också en åker som han ägde och lämnade pengarna framför apostlarna.