Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Apostlagärningarna 8 Bible Online

Apostlagärningarna 8 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Apostlagärningarna 8

¹Även Saul tyckte det var rätt att man dödade honom. Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien.

²Men några fromma män kom och begravde Stefanos under stor dödsklagan.

³Saul var mycket grym mot församlingen. Han trängde sig in i hus efter hus och släpade ut män och kvinnor och satte dem i fängelse.

⁴Men de som hade skingrats vandrade omkring och förkunnade evangelium överallt dit de kom.

⁵Filippos[45] gick till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus där.

⁶Folkskaran lyssnade uppmärksamt till vad han hade att säga när de såg de tecken han gjorde.

⁷Många orena andar drevs ut och lämnade sina offer under högljudda rop och många som hade varit förlamade eller handikappade på annat sätt blev botade.

⁸Därför blev det stor glädje i staden.

⁹Där fanns också en man som hette Simon. Han hade sysslat med trolldom i staden och fått folket att häpna i Samarien. Han påstod sig själv vara något stort

¹⁰och alla drogs till honom, både små och stora, och sa: ”Han är en Guds kraft, den som kallas Den stora kraften.”

¹¹Då han så länge hade gjort dem häpna med sina trollkonster var de anhängare till honom.

¹²Men nu började folket istället tro på Filippos budskap om Guds rike och Jesus Kristus och de, både män och kvinnor, lät döpa sig.

¹³Simon själv kom också till tro och blev döpt. Sedan följde han Filippos vart han gick och han häpnade över de tecken och under som skedde.

¹⁴När apostlarna i Jerusalem fick höra att Samarien hade tagit emot Guds ord, skickade de dit Petrus och Johannes.

¹⁵När de kom dit, bad de att de skulle få den heliga Anden.

¹⁶För Anden hade ännu inte kommit över någon av dem utan de var bara döpta i Herren Jesus namn.

¹⁷Men Petrus och Johannes lade sina händer på dem och då fick de den heliga Anden.

¹⁸När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, erbjöd han dem pengar

¹⁹och sa: ”Låt mig också få den här makten, så att den får den heliga Anden som jag lägger händerna på.”

²⁰Men Petrus svarade: ”Både du och dina pengar ska gå förlorade om du tror att man kan köpa Guds gåva!

²¹Du har ingen rätt till det här för ditt hjärta är inte rättsinnigt inför Gud.

²²Vänd om från denna din ondska och be till Herren, så kanske han förlåter dig ditt hjärtas avsikter.

²³Jag ser att du fortfarande sitter fast i bitterhet och orättens fångenskap.”

²⁴Då svarade Simon: ”Be för mig till Herren, så att jag inte drabbas av det som ni har sagt!”

²⁵Och sedan Petrus och Johannes hade vittnat och förkunnat Herrens ord, återvände de till Jerusalem. På vägen förkunnade de evangeliet också i flera samariska byar.

²⁶En ängel från Herren visade sig nu för Filippos och sa till honom: ”Gå söderut[46] på ökenvägen som går mellan Jerusalem och Gaza”,

²⁷och Filippos lydde genast. Där på vägen kom då en hög tjänsteman som arbetade vid hovet hos Kandake, den etiopiska drottningen. Han hade ansvar för hela hennes skattkammare. Men nu hade han rest till Jerusalem för att tillbe

²⁸och var på väg tillbaka i sin vagn där han satt och högläste profeten Jesaja.

²⁹Då sa Anden till Filippos: ”Gå fram till vagnen och håll dig tätt intill den!”

³⁰Filippos skyndade fram och när han hörde mannen läsa profeten Jesaja, frågade han: ”Förstår du vad du läser?”

³¹Mannen svarade: ”Hur skulle jag kunna det om ingen förklarar för mig?” Sedan bad han Filippos stiga upp i vagnen och sätta sig bredvid honom.

³²Det ställe i Skriften han just hade läst var detta: ”Han var som ett får som förs bort för att slaktas, tyst som ett lamm som står tyst när man klipper det, han öppnade inte sin mun.

³³Genom hans förnedring togs hans dom bort. Vem i hans släkte kan beskriva det, för hans liv rycktes bort från jorden?”[47]

³⁴Mannen frågade Filippos: ”Säg mig, vem talar profeten om, sig själv, eller om någon annan?”

³⁵Då började Filippos att med hjälp av detta ställe i Skriften förklara evangeliet om Jesus.

³⁶Och när de åkte där längs vägen, kom de fram till ett ställe med vatten. Då sa den etiopiska mannen: ”Titta, där finns vatten! Finns det något som hindrar att jag blir döpt här?”[48]

³⁸Sedan gav han order om att stanna vagnen och de steg ner i vattnet tillsammans och Filippos döpte honom.

³⁹Men när de kom upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort Filippos och mannen såg honom inte mer men han fortsatte glad sin resa.

⁴⁰Filippos befann sig nu i Ashdod och han gick sedan från stad till stad och förkunnade evangelium tills han kom till Caesarea.