Read nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) Romarbrevet 11 Bible Online

Romarbrevet 11 - nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) bible

Romarbrevet 11

¹Så nu frågar jag: har då Gud stött bort sitt folk helt och hållet? Nej, inte alls! Jag är ju själv israelit, en ättling till Abraham och av Benjamins stam.

²Gud har inte stött bort dem som han en gång utsåg till sitt eget folk. Vet ni inte vad det står i Skriften om Elia? Han anklagade Israel inför Gud:

³”Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag är den ende som är kvar, och nu vill de döda mig också.”[46]

⁴Men vad svarade Gud honom? ”Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen personer som aldrig har fallit ner och tillbett Baal.”[47]

⁵På samma sätt finns det nu i vår tid en rest som Gud i sin nåd har utvalt.

⁶Men om det var av nåd, då har det inget med gärningar att göra. Då skulle ju nåden inte vara nåd.

⁷Alltså, det som Israel sökte så ivrigt efter uppnådde de aldrig. Bara de utvalda gjorde det. De andra blev förstockade.

⁸Det står ju skrivet: ”Gud har låtit en sömnens anda drabba dem. Ända till denna dag har han hindrat deras ögon från att se och deras öron från att höra.”[48]

⁹David säger: ”Låt deras bord bli en fälla för dem, en snara och ett straff.

¹⁰Låt deras ögon drabbas av mörker, så att de inte ser, och deras ryggar krökas för alltid.”[49]

¹¹Så nu frågar jag igen: snubblade de för att falla? Nej, inte alls! Men på grund av deras fall har räddningen nått även andra folk, och nu är israeliterna avundsjuka på dem.

¹²Och om deras fall gav världen rikedom och om deras misslyckande resulterade i rikedom för andra folk, hur mycket större rikedom ska då inte deras fullhet[50] ge!

¹³Nu talar jag till er hedningar: som hedningarnas apostel värdesätter jag min tjänst högt.

¹⁴Kanske kan jag få mitt eget folk att känna avund och rädda några av dem.

¹⁵Om det att de stöttes bort innebar att världen försonades, vad ska det då betyda att de blev mottagna igen, om inte liv för de döda!

¹⁶Om det första brödet är heligt, så är hela degen helig.[51] Och om roten är helig är också grenarna heliga.

¹⁷Om några av grenarna har brutits av, och du, som är en gren från ett vilt olivträd, har blivit inympad bland de andra grenarna och får nu också del av saven som stiger upp ifrån trädets rot,

¹⁸ska du inte börja skryta bland grenarna. Gör du det ska du veta att det är roten som bär upp dig och inte tvärtom.

¹⁹Nu kanske du tänker: ”Men de där grenarna bröts ju av för att lämna plats åt mig.”

²⁰Det är sant. Men de bröts av därför att de inte trodde, och du är där därför att du tror. Var inte högfärdig, utan frukta!

²¹Om Gud inte skonade de äkta grenarna, så kommer han inte heller att skona dig.

²²Här ser du alltså Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig så länge du håller dig till hans godhet. I annat fall kommer du också att skäras bort.

²³Och om de andra inte håller fast vid sin otro kommer de att inympas tillbaka, för Gud har makt att göra det.

²⁴Om du skars av från ett, av naturen vilt olivträd, och mot naturens ordning ympades in på ett planterat olivträd, hur mycket lättare är det då inte att ympa in de äkta grenarna igen.

²⁵Syskon, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet, så att ni inte tänker för höga tankar om er själva: En del av israeliterna är förstockade, och så kommer det att vara tills fullheten från de andra folken har kommit in.

²⁶Sedan ska hela Israel bli räddat. Det står ju skrivet: ”Befriaren ska komma från Sion, och han ska ta bort all ondska från Jakob.

²⁷Och detta är det förbund jag ingår med dem: jag ska ta bort deras synder.”[52]

²⁸När det gäller evangeliet är de Guds fiender för er skull, men samtidigt är de utvalda och älskade för förfädernas skull.

²⁹Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse.

³⁰Förut var ni olydiga mot Gud, men har nu fått förbarmande genom deras olydnad.

³¹Nu har de blivit olydiga, för att även de ska få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni får.

³²Gud lät alla människor bli fångade i sin egen olydnad, för att han skulle kunna visa förbarmande mot alla.

³³Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Vem kan någonsin förstå hans beslut och hans planer?

³⁴”Vem känner till hur Herren tänker? Vem kan ge honom råd?

³⁵Vem kan ge något till Gud, som han skulle behöva betala tillbaka?”[53]

³⁶Allting kommer ju från honom, genom honom och finns till för honom. Hans är äran i all evighet. Amen.